Dags att lämna jordbrukssagornas värld

Min gamla hemkommun utropade sig i förra veckan till en GMO-fri zon. Nu vill även Carl Schlyter och Stockholms miljöpartister vandra den vägen (Brännpunkt 4/6). Som forskare inser jag att bioteknologiska tillämpningar inom jordbruket står i viss kontrast till de föreställningar om ett naturligt jordbruk som många producenter av ekologiska varor omhuldar, men jag anser också att så inte behöver vara fallet.

Jag tror ju att gentekniken håller många av de lösningar vi önskar för framtidens jordbruk. Framtidens jordbruk innebär enligt mig ett hållbart jordbruk med lokalt anpassade grödor, som är resistenta mot sjukdomar och tåliga mot torka. Detta för att minimera behoven av bekämpningsmedel och för att hushålla med våra gemensamma resurser. Jag tror att de människor som driver upprop om GMO-fria zoner delar min vision om ett hållbart och miljövänligt jordbruk. Däremot ser de inte gentekniken som en del av lösningen på de problem vi står inför utan har istället satt ett likhetstecken mellan GMO-grödor och ett storskaligt jordbruk.

Genteknik är idag en teknik bland andra, som vi tillämpar inom växtförädlingen. Den behöver inte, med nödvändighet, vara knuten till vissa odlingsmetoder. Växtförädlingen är en pågående process som är nödvändig både för det ekologiska och konventionella jordbruket. Ett exempel är de återkommande problemen vi har med potatisbladmögel inom båda jordbrukstyperna. Ett angrepp på en ekologisk potatis-åker leder till total skördeförlust medan skadorna på en konventionell potatisåker kan begränsas med bekämpningsmedel. En lokalt anpassad bladmögelresistent potatissort som tagits fram med modern växtförädling skulle kunna skydda ekobonden från en förlust av hela sin skörd och sam- tidigt minska användningen av bekämpningsmedel inom det konventionella jordbruket.

På kort sikt kan säkert utlysandet av GMO-fria zoner gynna marknadsföringen och försäljningen av ekoproducerade jordbruksprodukter, men jag är övertygad om att på lång sikt och i ett större perspektiv så riskerar vi att behöva lägga jordens återstående vildmarker under plogen endast för att bibehålla den produktion vi har idag. Det är dags att lämna sagornas värld och med gemensamma krafter utnyttja all tillgänglig teknik och kunskap för att utveckla ett hållbart och miljövänligt jordbruk.

Jens Sundström

docent i växtfysiologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet