Ibland framkommer information som gör att uppfattningar måste revideras och lagar förändras. Frågan om pälsdjursuppfödning är ett sådant exempel. Minkar som i det vilda skulle levt var för sig på vidsträckta revir längs vattendrag, som skulle simmat, klättrat och sprungit – stängs in i pyttesmå stimulanslösa gallerburar på svenska minkfarmer.

Det är inte värdigt ett samhälle som enligt egen utsago har världens bästa djurskyddslag. Medan flera andra länder i Europa redan har förbjudit den här typen av uppfödning står regeringen och stampar: fler utredningar, mer forskning, en generell översyn, kontrollprogram... Vi har hört det förut. Pälsbranschen har fått tidsfrister förut. Ändå har ingenting förändrats.

Att minkarna blir stressade, frustrerade och olyckliga av sitt liv på minkfarmen har länge varit känt. Enligt forskning från SLU uppvisar 85 procent av djuren stereotypa beteenden – ett tydligt tecken på att de inte får utlopp för sina naturliga beteenden. Både Jordbruksverket och statliga Pälsdjursnäringsutredningen konstaterade 2002 respektive 2003 att bursystemen inte uppfyller kraven i djurskyddslagen.

Veterinärförbundet har sagt samma sak. Nu vet vi dessutom att många av minkarna lider och dör av obehandlade sårskador, i synnerhet under valpperioden, att de hemfaller åt kannibalism och att många tvingas bo i smutsiga burar. De som överlevt ett halvår avlivas för att bli päls. Det sker med koldioxid som man vet ger upphov till ångest och smärta.

Efter Länsstyrelsernas akututryckning kunde Jordbruksverket även konstatera följande lagbrott: 28 procent av minkfarmerna saknar tillstånd för djuruppfödning, 41 procent saknar journalföring över döda djur, 85 procent saknar miljöberikning och på flera farmer avlivas sjuka djur oavsett ålder med slag mot huvudet. Med mera.

Det finns omkring 75 minkfarmer i Sverige idag. Det finns en och en halv miljon minkar på dessa. Bevisen för att det här är en verksamhet som inte är förenlig med djurskyddslagen eller med ett samhälle som säger sig värna om djuren, är överväldigande.

Minkarna har ingen egen röst att protestera med, de kan inte gå i några demonstrationståg eller skriva artiklar. Men vi människor kan välja att vara lyhörda och att se deras behov. Och vi kan välja att ta ansvar. Det är dags för regeringen att göra det nu. I praktiken innebär det ett förbud mot minkuppfödning.

SVEN-ERIK ALHEM

tidigare överåklagare, samhällsdebattör

JONATHAN FAGERLUND

artist

PERNILLA GLASER

författare

MOG GRUDD

dokumentärfilmare och grundare av Djurens Ö

HANS GUNNARSSON

författare

FREDRIK JOHANSSON

leg. veterinär

MIAN LODALEN

författare och journalist

MICHAEL NYQVIST

skådespelare

LILI PÄIVIRÄNTA

artist och grundare av Djurens Ö

SUSIE PÄIVIRÄNTA

artist och kompositör

ELISABETH OHLSON WALLIN

konstnär och fotograf