Tvärtemot vad många tror så görs reseavdragen företrädesvis i storstadsregionerna.

Hedvig Henrekson och Robert Aspegren

För att finansiera vår gemensamma välfärd så behövs skatter. Staten kan dock inte bara utan vidare samla in den mängd skattepengar som motsvarar statens utgifter. Skatter påverkar hur människor väljer att leva sina liv; höjd skatt på arbete gör att människor arbetar mindre, sänkt moms gör att människor konsumerar mer, och så vidare. Den här påverkan på vilka val människor gör är något som politiker måste vara medvetna om och ta hänsyn till när de utformar skattesystemet. I Sveriges skattesystem och välfärdsbygge finns många exempel på vad som kan uppstå annars: snedvridna incitament.

Ett exempel på hur det svenska skattesystemet skapar snedvridna incitament är skatteavdraget för resor till och från arbetet. Rese avdraget är i praktiken en statlig subvention av att arbeta långt ifrån sin bostad och att ta bilen till jobbet, vilket är samhällsekonomiskt ineffektivt och dåligt för miljön. Att bo långt ifrån jobbet och ta bilen dit förbrukar onödigt mycket bränsle, ger onödigt stora utsläpp av växthusgaser, samt bidrar till köbild ning.

Som liberaler tycker vi självfallet att alla människor ska få bo och arbeta där de själva vill, men vi tycker att det är lika självklart att de som vill bo i förhållande till sitt arbete på ett sätt som är samhällsekonomiskt ineffektivt och miljövådligt inte ska belönas för det genom en riktad skattesänkning. Lika lite som vi borde subventionera bensin eller diesel borde vi subventionera bensin- och dieseldrivna resor. För det är framför allt sådana resor det handlar om, eftersom miljövänliga resor – resor med cykel, kollektivtrafik eller elbil – ofta är för billiga för att man ska få göra något avdrag för dem.

Förra året gjordes reseavdrag för ungefär 14 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär en tredjedels försvarsmaktsbudget, mer än dubbelt så mycket som Försäkringskassans 12500 anställda kostar varje år, eller två miljarder mer än vad staten årligen lägger på kultur, medier, trossamfund och fritid.

I stället för att finansiera en riktad skattelättnad för en liten bilåkande minoritet i och kring storstäderna – för tvärt emot vad många tror så görs reseavdragen företrädesvis i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, inte i glesbygdsområdena norr om Dalälven – skulle de pengarna kunna finansiera en generell skattesänkning för det stora flertalet.

Dessutom så bidrar reseavdraget till att göra skattesystemet krångligt och svåröverskådligt och uppmuntrar till fusk. Eftersom alla måste följa de regler som följer av skattesystemet måste det vara enkelt och överblickbart så att alla kan tyda det. Man ska inte behöva vara skattejurist för att kunna skicka in en korrekt deklaration till Skatteverket utan att gå miste om tusentals kronor. Det ska däremot inte vara lätt att fuska med skatten, det blir det dock med reseavdraget.

Enligt Skatteverket så är närmare hälften av alla reseavdrag som görs felaktiga, och det faktum att närmare 90 procent av de felaktiga avdragen är till skattebetalarens fördel tyder på att många av felen härrör från fusk och inte bara förbistring till följd av det krångliga lapptäcket av avdragsmöjligheter.

För såväl miljöns som den stora majoriteten skattebetalares skull bör reseavdraget därför avskaffas.

HEDVIG HENREKSON

miljöpolitisk talesperson för LUF Stockholm

ROBERT ASPEGREN

miljöpolitisk talesperson för CUF Stockholm