Sverige har en fantastisk förskola som utgör en av de viktigaste delarna i vår välfärd. De flesta barn i Sverige går i förskolan – det handlar om nästan 93 procent av alla 3–5-åringar och totalt sett nära 450000 barn. Kombinationen av omsorg, lek och lärande ger barn förutsättningar att utvecklas på ett sätt som är unikt i världen. Den utbyggda förskolan är också en grundsten för den svenska arbetslinjen och jämställdheten.

Nästa år innebär en viktig nystart för förskolan. En ny skollag börjar gälla som fortsätter utvecklingen från ren omsorg till allt mer lärande. Barn från alla typer av hem ska ha jämlika chanser när de väl börjar grundskolan. Vi går därför vidare med att integrera förskolan i skolväsendet.

Förskolläraren spelar en nyckelroll för kvaliteten i förskolan, och får ett tydligt ansvar i den nya skollagen för det pedagogiska innehållet. Alla barn i förskolan ska möta förskollärare som är kvalificerade och lämpliga för yrket. En ny förskollärarlegitimation ska höja yrkets status.

Den 1 juli 2011 träder också en förnyad läroplan för förskolan i kraft. I den förtydligas målen för barnens språkliga och kommunikativa utveckling, matematiska utveckling, samt naturvetenskap och teknik. På så sätt höjs ambitionerna för lärandet och det blir tydligare vad varje barn har rätt att få med sig av förskolans verksamhet. Målen är satta på sådant sätt att lärandet kan ske i lekfulla former och med hänsyn till varje barn.

Samtidigt som vi förstärker kvaliteten i förskolan, ska vi värna familjernas rätt till valfrihet. Alla familjer ser olika ut och barn har olika behov. Alla föräldrar väljer inte förskolan och det behövs en mångfald av alternativ med god kvalitet.

I Sverige har vi en tradition med olika verksamheter för barn i förskoleålder, till exempel det som förr kallades familjedaghem, eller dagmammor. Antal barn som är inskrivna i dessa verksamheter, som i dag går under begreppet pedagogisk omsorg, har minskat dramatiskt, från cirka 170000 barn i slutet av 1980-talet till runt 22000 barn idag.

Trots att de allra flesta barn går i förskolan så är det viktigt att utveckla valfriheten för de barn och familjer som så önskar. Därför införde alliansregeringen 2009 en barnomsorgspeng. I praktiken innebär det en utökning av möjligheten att starta företag inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

Barnomsorgspengen innebär att kommunerna är skyldiga att godkänna olika former av pedagogisk omsorg vid sidan av fristående förskolor och fritidshem. I medierna har det rapporterats om att barnomsorgspengen lett till konsekvenser som inte var avsedda. Till exempel tolkar kommuner lagen olika i fråga om barnen ska garanteras ett pedagogiskt innehåll. Det är inte acceptabelt.

Regeringen förtydligar därför lagen. Precis som det finns kvalitetskrav på förskolor ska det finnas tydliga kvalitetskrav på alternativen till förskola. I den nya skollagen står det uttryck- ligen att annan pedagogisk verksamhet som bedrivs i stället för förskola ska förbereda barnen för fortsatt lärande. Barnens utveckling ska stimuleras genom pedagogisk verksamhet. Man ska även främja allsidiga kontakter och social gemenskap. Vi menar att alla barn ska vara rustade för skolan när det så blir dags.

Det ska också ställas krav på personalens kompetens. Det ska finnas personal som har en utbildning med inriktning mot barn eller erfarenhet av att arbeta med barn i de åldrar det gäller. Med andra ord så räcker det inte med att endast ha erfarenhet av att ha tagit hand om egna barn.

Alla vi som är föräldrar vet hur viktiga de första åren i barnens liv är. Utvecklingen sker ibland vecka för vecka och varje nytt steg känns revolutionerande. Att vårda denna utveckling är ingen enkel uppgift. Det handlar om att förstå det unika hos varje barn och hur deras utveckling kan stimuleras, oavsett om det är i samband med lek eller omsorg. Det kräver en stor människokännedom men också pedagogiska kunskaper.

Det är därför regeringen genomför förändringar som innebär att förskolan blir det första steget i utbildningssystemet. Lek och kreativitet ska främjas, men barnen ska också förberedas för fortsatt utbildning. Förskolan ska självklart inte vara en skola – men den ska vara lärorik.

NYAMKO SABUNI (FP)

förskoleminister