Centerpartiet har ett gyllene läge. Tack vare Maud Olofssons partiledarskap har vi i dag kunnat lägga en del av våra svårigheter bakom oss. Det handlar om att vi i dag är tydligt borgerliga, tydligt liberala och att vi har bevisat att vi är regeringsdugliga. Det är saker som Centerpartiet kommer att ha Maud Olofsson att tacka för lång tid framöver.
Att hon därtill är något av mamma till alliansen och att hon klarade att landa en historisk energiöverenskommelse utöver sina insatser i näringspolitiken kommer att gå till historieböckerna.
I arvet efter Lennart Daléus fortsatte Maud Olofsson med idéarbetet i Centerpartiet som gjorde oss till en spännande liberal kraft och det gav genomslag i valet 2006. Tyvärr har vi under den första mandatperiodens regerande tappat en del i det arbetet och för en ny partiordförande är det en central uppgift att åter lyfta den debatten.
Men det räcker inte att byta partiledare. Om jag får sammanfatta mina önskemål för ett nytt ledarskap i centerpartiet så hoppas jag att att det ska innehålla tre centrala delar.
•Den första är att idéarbetet får ny fart. Centerpartiet bör bli den tydligaste liberala kraften i Sverige. Det gäller självklart i idédebatten men lika viktigt är att det sedan dras sakpolitiska konsekvenser utifrån ett nytt partiprogram. Det är alltid lätt att säga att man är liberal i högtidstalen. Svårare är att leverera en liberal sakpolitik.
•Den andra punkten är att vi behöver ledare med tydlig politisk profil. Som folkrörelse behöver vi alla kunna veta vartåt partiledaren vill och det bör stämma överens med ett nytt partiprogram. Utan en tydlig profil för vår näste partiledare är risken stor att den otydlighet många väljare upplever att vi har består.
•Sist men inte minst behöver vi en partiledare som vet hur man samlar väljare och förtroende i val. Partiledaren spelar en central roll i det för hela partiet. Det viktigaste för ett parti som gör anspråk på att bli en verklig maktfaktor är att bygga förtroende mellan väljare och de politiska företrädarna.
FREDRICK FEDERLEY
riksdagsledamot (C)
