Under rubriken "Fantasier om mobiler" larmar tre forskare vid Karolinska Institutet återigen om mobiltelefoner (Brännpunkt den 2 september). Rubriken är träffande i all dess osaklighet.
Det är glädjande att forskarna uppmärksammat några av våra framgångsrika forskningsinsatser under drygt 20 år, t ex om hormoslyr och lymfkörtelcancer. Den sjukdomen minskar nu i befolkningen. Cancerprevention lönar sig!
Forskarna räknar upp flera "riskfaktorer" för hjärntumörer, t ex alkohol. Den enda etablerade risken är joniserande strålning. För alkohol ses en måttligt ökad risk i två, men minskad risk i åtta studier.
De påstår vidare att störande faktorer förklarar våra fynd. För 30 procents ökad risk för analoga telefoner krävs att en annan riskfaktor är betydligt snedfördelad mellan grupperna. Om alkoholanvändningen ger fördubblad risk krävs att 90 procent av de med mobiltelefon är högkonsumenter jämfört med knappt 45 procent av övriga. Detta är helt orimligt!

Författarna påstår att "personer som inte pratar i NMT
mobiltelefoner har fem gånger högre risk att få en typ av hjärntumör". Detta är helt gripet i luften och visar forskarnas bristande kompetens inom området.
Angående biologiska mekanismer av mikrovågor är författarna inte uppdaterade. I cancerutvecklingen kan t ex förändrad apoptos (programmerad celldöd) och påverkan av heat shock protein i regleringen av cellcykeln ingå.
Ej heller har de den epidemiologiska litteraturen aktuell. En finsk studie fann en statistiskt säkerställd fördubblad risk för elakartade hjärntumörer och NMT telefoner. Det finns även andra studier som pekar i samma riktning trots kort observationstid i studierna.

Den 21 augusti sade Ingelman-Sundberg i SvD att det tar "tio år för en tumör att växa till sig och så länge har inte många använt mobiltelefon i Sverige". Argumentet innebär att det i så fall ännu är för tidigt att upptäcka cancerrisker, även om de finns! Men NMT-telefoner har använts längre, och det var för denna typ som vi fann en klar riskförhöjning.
I artikeln den 2
september vänder man på det hela: "Däremot noteras ingen ökad tumörrisk hos personer som använt digitala eller GSM-telefoner. Det senare fyndet är ju intressant och visar de facto att det tvärtom kan vara helt ofarligt att använda mobiltelefoner vad gäller uppkomst av hjärntumörer". Slutsatserna var tydligen givna på förhand och de gör självmål med motsägelser i argumentationen!

Skälen till Ingelman och Co:s larmande om mobilers "ofarlighet" är oklara. De är knappast i allmänhetens tjänst då den som följer deras råd inte minskar sin exponering för mikrovågor.

Lennart Hardell
professor och överläkare
Universitetssjukhuset, Örebro
Kjell Hansson Mild
professor Arbetslivsinstitutet, Umeå