Vi är mitt uppe i en valrörelse i Västra Götalandsregionen. Här styr ett bräckligt vänsterstyre vars bräcklighet bara förstärkts sedan Håkan Juholt blivit ny ledare för Socialdemokraterna.
Centerpartiet ska ägna sig åt industripolitik, bostadspolitik och trafikpolitik, istället för att leva på rut-avdrag och miljöbilspremier.
Kristina Jonäng
Socialdemokraterna är på väg att tappa greppet som Sveriges största parti. Fortare än vi tror kan den politiska striden komma att ske på en planhalva där S inte längre är en av huvudspelarna.
När alliansregeringen ritat om kartan de senaste åren har det i hög grad skett från Moderaternas partikansli, inte i ett brett samspel mellan de fyra partierna. Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har tappat på egna misslyckanden, medan Moderaterna vunnit på egna styrkor.
Uppgiften för Centerpartiet är att bli bättre på maktinnehav än vad Socialdemokraterna har varit samtidigt som vi blir bättre än Moderaterna på förhållningssätt och marknadsföring.
I grunden handlar det om att fortsätta liberalisera Sverige såsom Torbjörn Fälldin (C) gjorde genom den första jämställdhetslagstiftningen, som Ingvar Carlsson (S) gjorde när han anslöt Sverige till EU, som Carl Bildt (M) gjorde när han förändrade begreppet alliansfrihet, som Göran Persson (S) gjorde när han tog bort arvsskatten och som Fredrik Reinfeldt (M) gjort när han sänkt skatter för vanligt folk. Centerpartiet har varit pådrivande i dessa reformer. I framtiden ska vi leda sådant reformarbete.
Maud Olofsson är den första centerledaren sedan 1950-talet som varit med i regeringen en hel mandatperiod och som dessutom blivit omvald i regeringsställning. Den som tror sig kunna göra en sådan prestation som Maud Olofsson gjort under åren 2006–2010 ska kasta första stenen.
Maud Olofsson har sytt ihop energiöverenskommelsen som är en av de mest framsynta reformer på energi- och klimatområdet som gjorts i något land i världen i modern tid. Hon lyckades lägga skyttegravskriget om kärnkraften åt sidan samtidigt som hon presenterat stora satsningar på klimatområdet. Det gav inga opinionsmässiga framgångar, men det är exempel på ett hedervärt ledarskap.
Centerpartiet har traditionellt haft ett starkt inflytande i kommuner, landsting och regioner. Det har vi inte längre. För första gången i modern tid har Folkpartiet fler mandat i kommuner och landsting än vad Centerpartiet har. Antalet kommunstyrelseordföranden har sjunkit med ungefär en tredjedel och i många landsting och regioner har vi tvingats gå i opposition, efter katastrofala siffror i valet. Delvis beror det på att Centerpartiet inte prioriterat det breda arbete som krävs för att långsiktigt ha makten i kommuner, landsting och regioner.
Den liberalisering som nu måste ske i Sverige ska gå via ökad regionalisering. Det behövs några starka regioner i Sverige som kan bli internationella magneter och lyfta in Sverige i en epok av fortsatt tillväxt och framåtskridande.
Centerpartiet ska ägna sig åt industripolitik, bostadspolitik och trafikpolitik, istället för att leva på rut-avdrag och miljöbilspremier. Det behövs en strategi för de stora stråkens politik där exempelvis satsningar på höghastighetståg och Europakorridorer är väsentliga inslag. Centerpartiet ska se till att Sverige blir det industriland i världen som bäst förenar konkurrenskraftig tillverkningsindustri med högt ställda miljökrav.
Alldeles för länge har Centerpartiet nonchalerat de stora företagen. Därmed har vi inte haft tillräcklig trovärdighet som småföretagarparti. Många småföretag har antingen avknoppats från ett stort företag eller agerat som konsult och underleverantör till ett stort företag. Här har partiledningen ett ansvar, men det vilar ett minst lika tungt ansvar på oss som är verksamma i kommuner, landsting och regioner. Vi har alltför ofta hemfallits åt snyftvalser om den kommunala ekonomins oförmåga att leverera välfärdstjänster samtidigt som vi tvekat att driva på för ökad regionalisering och konkurrenskraft.
Centerpartiet är den lilla människans företrädare. En sådan roll innebär att kliva fram i de stora sammanhangen och peka på hur byar och småorter ska bindas samman genom utökad utvecklingskraft för Göteborgs Hamn, genom snabbtåg till Köpenhamn och nya flyglinjer till London och Shanghai så att de stora internationella företagen kan lockas hit till Sverige för investeringar och framtidssatsningar.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har inte varit anhängare av stora företag och dess möjligheter till ökad konkurrenskraft, eftersom Moderaterna i första hand vill vara det nya arbetarpartiet. Det är en skickligt spelad strategi på kort sikt, men Moderaterna har glömt en viktig sak. I de stora företagen arbetar en massa kloka människor som förstår vad som händer när statsministern kallar storföretagen för ”särintressen”.
Centerpartiets politik handlar om att förena lokal gemenskap och internationell mångfald. En sådan politik förutsätter en medveten strid med antidemokratiska krafter, som just nu lamslår möjligheterna till utveckling i Sverige. Fortare än vi tror kan den viktiga politiska debatten helt och hållet bli en strid mellan liberalism och konservatism.
I den politiska striden vill jag vara med, gärna genom en plats i Centerpartiets partistyrelse.
KRISTINA JONÄNG
gruppledare för Centerpartiet i Västra Götalandsregionen, CUF-ordförande under 90-talet, chefstrateg i Centern 2009–2010
