Fredrik Segerfeldt

Det duger inte att politikerna agerar mot bättre vetande för att få hem billiga poänger.

Fredrik Segerfeldt

Två tusen miljoner kronor. Så mycket av skattebetalarnas pengar tyckte regeringen det var värt att satsa på ett försök att på statlig väg generera innovationer i Norrlands inland. Det var i december 2010 som det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation lanserades, under mycken pompa och ståt. Dåvarande näringsministern Maud Olofsson var på plats för att inviga huvudkontoret i Östersund. Den massmediala uppmärksamheten blev stor. Olofsson kom bra ut, visade handlingskraft och kunde i ett slag kombinera två av Centerpartiets hjärtefrågor: företagande och landsbygd.

Inget fel i någotdera. Tvärt om. Det är bara det att det inte är så säkert att det kommer att bli några positiva effekter av denna satsning, ja förutom de politiska och mediala effekterna för Maud Olofsson och hennes parti och regeringen då. Men det är så klart en annan fråga.

Syftet med satsningen är att öka tillväxten i Norrlands inland genom att tillhandahålla riskkapital. Men om man ser på forskning och utvärderingar samt på tidigare satsningar av liknande slag är det osannolikt att Inlandsinnovation kommer att leda till så många innovationer, så många livskraftiga företag eller så mycket ökad regional tillväxt.

Detsamma gäller C-märkta FourierTransform (tre miljarder till bilindustrin). Det kallas statligt riskkapital till inventioner, men är rent branschstöd. Därför klirrar det rejält när Centerpartisten Emil Källström på Brännpunkt kritiserar Socialdemokraternas förslag om en ny statlig fond för riskkapital.

Källström har dock rätt i sak. S förslag är dåligt. Det statliga riskkapitalet är ett gigantiskt misslyckande. Och så har det varit i decennier. Det finns inga skäl att tro att Socialdemokraternas fond kommer att fungera bättre än tidigare försök.

I en ny rapport från Svenskt Näringsliv, Jakten på innovationer, redovisar jag vad tidigare utvärderingar från tunga statliga instanser har kommit fram till när det gäller statliga satsningar på riskkapital. Svaret är i det närmaste ingenting. Jag går även igenom vad forskningen säger, och det visar sig vara mycket svårt att få skattemedel att fungera som innovationsfrämjare. Docenten Roger Svensson kallar Inlandsinnovation ”det sämsta en regering kan göra”.

Men framför allt har jag åkt land och rike runt, från Karlshamn i söder till Kalix i norr, i jakten på spåren efter tidigare satsningar på statligt riskkapital. Det enda jag fann var nedlagda fabriker och bittra entreprenörer.

Om Socialdemokraterna menar allvar med sitt nya omfamnande av näringslivet föreslår jag att de lyssnar på den världsledande experten på statligt riskkapital, Harvardprofessorn Josh Lerner. I sin bok Boulevard of broken dreams visar han att statliga satsningar på riskkapital nästan alltid misslyckas.

Lerner pratar i stället om "den negligerade konsten att duka ett bord", det vill säga att skapa generellt goda förutsättningar för företagande. Det gäller inte minst på skatteområdet. Det duger inte att politikerna agerar mot bättre vetande för att få hem billiga poänger.

Politisk vilja är en knapp resurs. Allt missriktat prat om statligt riskkapital tränger undan det som behövs för innovationer, företagande, tillväxt och jobb: generellt bättre villkor för företagande.

FREDRIK SEGERFELDT

författare till rapporten Jakten på innovationer