Det handlar om en ideologiskt grundad rädsla för de privata förskolornas omfattning och inflytande.

Arild M Olsen

Det förslag de svenska Socialdemokraterna lanserade i förra veckan innehåller delar som liknar de regler som införs i Norge vid årsskiftet. Det finns anledning att höja ett varningens finger. Dessa regler innebär i korthet att privata förskolor inte i någon större utsträckning får avvika från de kommunala förskolorna.

Utvecklingen inom den norska förskolan drivs av de privata förskolorna, när dessa inte får avvika från de kommunala riskerar det att cementera dagens lösningar och hindra innovation och kvalitetsutveckling. Genom att dessutom förhindra fri etablering motverkas utvecklingen ytterligare då kommunerna får veto mot att tillåta konkurrerande verksamhet som kan bidra med nya idéer.

De som drabbas av dessa regleringar är inte i första hand företagen utan de som är anställda i verksamheten. Pedagogerna måste nu förhålla sig till den kommunala verksamheten i stället för att förlita sig till den egna professionalismen och den egna bedömningen om vad som är bäst för barnen. I slutändan drabbar det naturligtvis barn och föräldrar som inte får den kvalitet som de borde få.

Nu ska varje enskild kommun – vi har 429 stycken i Norge – följa användningen av pengar i privata förskolor för att se om medlen används ändamålsenligt eller om det finns grund för ekonomiska sanktioner från kommunen.

Regeringens syfte är större offentlig kontroll av användningen av bidragen, samt att säkra en hög kvalitet i sektorn. Det vi får är tyvärr mer byråkrati, lägre kvalitet och en cementering av dagens erbjudande.

Historien om de privata förskolorna i Norge är en framgångshistoria. Den första förskolan som inrättades i Norge i 1837 var privat. På 2000-talet gav en utbyggnad av de privata förskolor landet full förskoletäckning. Privata förskolor slår offentliga förskolor i alla nationella undersökningar om föräldrarnas och personals nöjdhet.

I Norge har de privata förskolorna en unik och stark position. Hela 3 500 av landets 6 500 förskolor drivs av privata aktörer. Inga andra leverantörer av offentligt finansierade välfärdstjänster kan visa lika goda resultat som de privata förskolorna.

Vad är då grunden för att införa ett byråkratiskt regelverk som ska ge varje enskild kommun rätt att neka bidrag om de anser att pengarna inte används på ett acceptabelt sätt?

Jo, det handlar om behovet av att ha kontroll och makt. Det handlar om ett fåtal exempel – som har fått stor uppmärksamhet i medierna – där privata aktörer inte bedrivit acceptabel verksamhet. Det handlar också om en ideologiskt grundad rädsla för de privata förskolornas omfattning och inflytande.

Private Barnehagers Landsforbund organiserar det stora flertalet privata förskolor i Norge. Vår inställning till frågan om vinster i förskolesektorn är tydlig: det är rimligt att den som investerar kapital och arbetsinsats får en viss avkastning. Men förskolesektorn är inte – och ska inte vara – en arena för aktörer på jakt efter jättevinster. En bransch som får det mesta av sina intäkter från det offentliga ska vara särskilt försiktig med hur dessa medel förvaltas. Privata förskolor måste ha samhällets acceptans för hur de förvaltar våra gemensamma medel. Det har norska förskolor – och säkert också svenska.

Därför är det också fel av myndigheterna att införa ett byråkratiskt regelverk som dränerar sektorn på värdefulla resurser som skulle kunna bidra till att höja kvaliteten i norska förskolor ytterligare. Det finns ingen grund för den misstro som det nya systemet bygger på. Regelverket på det här området i stället måste kopplas till krav på den kvalitet som förskolorna ska leverera.

På så sätt, och bara på så sätt, kan myndigheterna stimulera till förnuftig och effektiv användning av förskolepengarna, till förmån för alla parter. Det ger också kunderna – föräldrar med barn i förskola – mer makt och bidrar till att sektorn utvecklas i rätt riktning.

Förskolorna måste mätas utifrån om de följer lagar och föreskrifter, levererar det antal förskoleplatser som de har fått betalt för och om kvaliteten på dessa är god.

Om en förskola inte levererar enligt förväntningarna måste både föräldrar och samhället få veta det. De här förskolorna måste antingen genast förbättra sig eller upphöra med sin verksamhet, oavsett om de går med vinst eller förlust.

I stället har den norska regeringen valt en reglering som tvingar kommunerna att använda godtycke i värderingen av privata förskolors resursanvändning. Vi fruktar många besvärliga och energidränerande lokala diskussioner när kommunerna börjar använda sitt nya maktmedel gentemot de privata förskolorna.

ARILD M OLSEN

administrerende direktør

Private Barnehagers Landsforbund

Missa inte Brännpunkts debattserie: