Jordbävning, tsunamivåg och utslagna kärnkraftverk. Det som händer i Japan är en stor humanitär katastrof. Ett trauma för hela det japanska folket.
Naturligtvis innebär det som hänt i första hand en katastrof för alla de japaner som har förlorat sina hem och alla sina tillhörigheter. Det kommer att ta lång tid och kräva mycket pengar att bygga upp det som raserats. Återuppbyggnaden efter jordbävningen i Kobe 1995 kostade drygt 100 miljarder dollar, cirka två procent av Japans BNP. Den här gången har ett flertal kärnkraftsreaktorer slagits ut. Förutom oron för radioaktivt läckage, blir den elbrist som nu uppstår direkt kännbar för japanerna när beslut fattats om roterande elstopp även i Tokyo-området.
Ekonomisk katastrof för landet Japan? På kort sikt ja. Nikkei index rasade mer än 6 procent på måndagen. Men samtidigt så ser man i Japan i dag en kraftsamling av stora mått. Det är inte första gången man står inför en stor katastrof.
Vid jordbävningen i Tokyo 1923 dog mer än 100000 personer, och efter andra världskriget var Japan sönderslaget. Ingen japan väntar sig att hans hus ska stå i 100 år. Det finns en viss katastrofvana och på något sätt har landet alltid kommit igen.
Borta är den politiska krisen där premiärminister Nato Kans regering hade svårigheter att få igenom nästa års budget och ledde en korruptionsanklagad regering som var på fallrepet. När han nu manar till samling så är det just vad som sker.
Det är slut på gnället över en eventuell momshöjning. Den stora statsskulden på 200 procent av BNP är det inte längre någon som talar om. Faktum är att den egentligen är ett internt problem och att Japan inte är skyldigt en krona i utlandet. Bank of Japan får nu fria händer att använda skattebetalarnas pengar som de finner lämpligt för att rädda det finansiella systemet.
Under helgen gick regeringen ut och bad invånarna spara energi. Det var något som varje japan då hörsammade. När man sedan vädjar till de stora företagen att också spara energi så gör de också så gott de kan. De flesta bilproducenter höll på måndagen fabrikerna i Tokyo-området och norrut stängda. Andra fabriker likaså. Inte bara för att de vara skadade av jordbävningen eller för att de var farligt för anställda att ta sig dit, utan också just för att spara energi. Det här ledde till att man omedelbart kunde mildra de annonserade roterande elavbrotten något.
Ekonomisk katastrof på lång sikt? Knappast, vi vet av tidigare erfarenheter av krig och liknande katastrofer att de tvärtom på längre sikt kan leda till tillväxt i ekonomin.
Med tanke på de stora pengar som nu kommer att pumpas ut i systemet, utan protester från skattebetalarna, kan man i första hand förutse ett uppsving inom byggindustrin. Säkert kommer andra industrier att följa efter. Stor potential finns för nya innovationer för att göra samhället säkrare.
Japans ekonomi har stått och stampat de senaste 20 åren. Landet har letts av politiskt svaga regeringar som inte haft kraft att genomföra nödvändiga förändringar.
Den nuvarande samling som finns i landet ger förnyad styrka att genomföra reformer. Nu får vi hoppas att regeringen griper denna chans.
Ett av de största problemen som landet tycks ha att tackla är energiförsörjningen. Japan är ett land utan egna energitillgångar. Redan på 70-talet bestämde man sig för att satsa på kärnkraft. Detta i ett land som upplevt två atombomber och där alla skolbarn besöker fredsmuseet i Hiroshima och får se strålningens effekter.
Det har funnits ett kraftigt motstånd mot kärnkraftsuppbyggnaden. Teknik är man skicklig på i Japan och det är ett under att kärnkraftreaktorerna inte förstördes av jordbävningen. Tsunamivågen som kom efter hade man inte räknat med och katastrofen var ett faktum.
Jordbävningen visar på det moderna samhällets sårbarhet. Inget land har troligen varit så väl förberett som Japan. Barnen tränas från förskoleåldern i hur de ska bete sig vid jordbävningar, de flesta hamnar är utrustade med varningssystem för tsunami och bestämmelserna för hur man ska bygga jordbävningssäkert är rigorösa. Ändå sker katastrofen.
Man skulle önska att den japanska regeringen, nu när de äntligen tycks ha mandat att handla, tänker i nya banor och försöker bygga ett mera hållbart samhälle inte bara när det gäller energi, infrastruktur och industri utan också på andra områden så som social omvårdnad. Japan står bland annat inför en åldringsexplosion som man hittills inte lyckats tackla.
När japanerna nu enas för att återuppbygga samhället bör man passa på att göra genomgripande förändringar så att man får säkerhet och stabilitet för sina invånare.
MARIE SÖDERBERG
professor och chef för Japaninstitutet vid Handelshögskolan
