Förra året anmäldes nära 1,4 miljoner brott till polisen i Sverige. Endast 216 500 ledde enligt Brå till åtal eller strafföreläggande. Det är tydligt att många brottslingar slipper igenom rättssystemets maskor.

Än värre blir siffrorna om man går in på olika brottstyper. Ett exempel är bostadsinbrott, där endast fyra procent 2010 blev personuppklarade. Detta sker samtidigt som antalet bostadsinbrott har ökat med 17 procent de senaste tre åren.

Inbrott är inte är den mest allvarliga sortens kriminalitet, men det drabbar människor i vardagen. Att bli utsatt för inbrott är inte bara en ekonomisk förlust, utan innebär också en förlorad trygghet, särskilt om gärningsmannen inte grips.

En stor del av brotten begås av ett fåtal personer som ständigt återkommer i systemet. Det handlar framför allt om människor med missbruk, medlemmar i kriminella ligor och andra som uteslutande förtjänar sitt levebröd genom att begå brott. Dessa återfallsförbrytare är oftast välkända av myndigheterna. Som allmänhet är det svårt att förstå hur det kan komma sig att samma personer hela tiden återkommer i nya brottsärenden, utan att få straff som håller dem från gatorna.

En förklaring är fler så kallade förundersökningsbegränsningar och åtalsunderlåtelser. Det innebär att åklagaren lägger ned ett ärende därför att den misstänkte redan utreds för andra brott, att brottet framstår som en engångsföreteelse, eller att den misstänkte nyligen dömts för andra brott.

Enligt Åklagarmyndigheten togs förra året ungefär 40 000 beslut om förundersökningsbegränsning och 30 000 beslut om åtalsunderlåtelse. Därtill kommer 100 000-tals fall där man valde att inte ens inleda en förundersökning, ofta i brist på spaningsuppslag. Dessa beslut innebär att lika många brottsoffer förlorar en möjlighet till upprättelse.

Nyligen lade justitiedepartementet fram en proposition (Prop. 2011/12:10, 8 november 2011) om att flytta över vissa beslut om förundersökningsbegränsning på polisen, för att kunna lägga ned ärenden på ett ännu tidigare stadium. Detta lanseras som en effektivisering för polisen, men risken är uppenbar att antalet nedlagda ärenden bara fortsätter att öka.

Synsättet tycks vara att det är bra med färre brottsutredningar. Att prioritera bort anses rätt. I en informationsskrift som Åklagarmyndigheten skickar ut till den som anmält ett brott förklarar man hur en nedlagd utredning ska uppfattas positivt: ”Genom att avstå från att utreda de brott som inte påverkar straffet för den misstänkte, så frigörs utredningsresurser som kan användas till annat.” Man skriver också: ”Att det inte blir någon färdig utredning handlar alltså mest om vem det är som är misstänkt för brottet – inte om vem du är eller att brott mot dig skulle vara oviktiga.”

Att få ett sådant besked måste kännas tungt. Olikheten inför lagen medges svart på vitt. Det framgår även tydligt att myndigheten betraktar den grundläggande uppgiften att utreda brott som mindre viktig.

Naturligtvis måste rättsvårdande myndigheter göra prioriteringar, både vad gäller tid och pengar. Men man glömmer ofta att bakom varje avskrivet ärende finns ett brottsoffer. För denne blir känslan av hopplöshet påtaglig när ärendet avskrivs. Man reduceras till en bortprioriterad siffra i statistiken.

Som försäkringsbolag har vi en hel del rutiner som involverar rättsväsendet. När exempelvis våra kunder blir utsatta för ett brott och vill ha ersättning från sin försäkring kräver vi att polisanmälan görs. Även vi kan känna viss uppgivenhet när detta bara blir en administrativ åtgärd. Polisanmälan blir mer en fråga om att uppfylla ett formellt krav än att lösa ett brott.

Den här inställningen till rättsväsendets funktion är oroväckande. Vi måste kunna lita på att anmälningar om brott leder till riktiga åtgärder.

Ett haltande rättssystem som gör avsteg från sitt grundläggande syfte – att utreda brott – betalas alltid av någon. Känslomässigt av den som utsatts för ett brott, och ekonomiskt ofta av oss försäkringsbolag.

Beatrice Ask måste välja väg för hur vardagsbrotten ska bekämpas. Det är svårt att se hur det kan ske genom fler nedlagda brottsutredningar.

GÖRAN KELLNER

utredningschef If