Amerikanska ambassaden i Stockholm har genom ett pressmeddelande bekräftat att den under tio år har övervakat privatpersoner i Sverige. Samtidigt har ambassaden gjort gällande att övervakningen har skett inom ambassadområdet och vid andra ställen där amerikanska diplomater har haft sina bostäder. Övervakningen har enligt ambassaden varit en normal säkerhetsåtgärd för att förebygga hot mot ambassadens personal och dess besökare. Ambassaden hävdar att det inte är fråga om någon hemlig operation och inte heller om olovlig underrättelseverksamhet.

Att en främmande stats beskickning har rätt att vidta rimliga säkerhetsåtgärder inom sina egna lokaler och andra områden som tillhör beskickningen är folkrättsligt odiskutabelt. Problemet är när övervakningen av personer sker långt utanför ambassadens lokaler och omfattar olovlig fotografering och registrering av personer, något som ambassaden dock förnekar har skett.

En grundläggande folkrättsprincip, den om staters suveränitet och territoriell integritet, förutsätter att alla säkerhetsåtgärder i Sverige utförs av svenska myndigheter eller av någon som delegerats uppgiften av en behörig svensk myndighet. Under inga omständigheter kan en främmande stat åberopa den egna säkerheten som grund för att utan tillstånd övervaka och registrera personer i Sverige i områden som inte direkt står under den främmande statens kontroll.

Uppgifterna om den övervakning som skett i Oslo tyder på att amerikanska ambassaden där har anlitat norska medborgare för att utföra kartläggningen av vissa personers dagliga liv på olika platser i Oslo. En sådan övervakning från USA:s sida kan vara laglig om den mottagande statens myndigheter, det vill säga det norska eller svenska UD, på ett eller annat sätt har uttryckt sitt samtycke till verksamheten.

I Sverige har samtliga myndigheter bestämt förnekat all kännedom om övervakningen. I ett sådant fall kan övervakningen utgöra olovlig underrättelseverksamhet, som enligt svensk lag är ett allvarligt brott och som strider mot USA:s folkrättsliga förpliktelser gentemot Sverige.

Efter samtal med Säpo har åklagaren beslutat att inleda förundersökning. Detta innebär att åklagaren har gjort bedömningen att det kanske finns grund för misstanke om olovlig underrättelseverksamhet. Om förundersökningen visar att misstankarna är välgrundade så har åklagaren skyldighet att vidta rättsliga åtgärder, men de faktiska möjligheterna att beivra brottet kommer att vara begränsade.

Enligt en grundläggande folkrättslig princip har amerikanska ambassaden och diplomater, i likhet med alla andra främmande staters beskickningar i Sverige, immunitet mot svensk strafflagstiftning och svenska rättsliga åtgärder. Immuniteten innebär stora svårigheter för åklagare att förhöra ambassadpersonalen mot dess vilja, säkra bevis inom ambassadområdet eller utföra andra typer av utredningar där ambassadens direkta medverkan är nödvändig.

Både amerikanska ambassaden och USA:s utrikesdepartement har lovat att samarbeta fullt ut med åklagaren i denna utredning. Ett sådant samarbete kommer ändå att vara på USA:s villkor på grund av immuniteten. Det är möjligt att åklagaren, trots dessa svårigheter, genom andra kanaler lyckas bevisa att ambassaden är skyldig till brott. En sådan kanal är naturligtvis Säpo som borde besitta de uppgifter som har lett till beslutet att inleda förundersökningen. Om åklagaren så småningom blir övertygad om att ett brott har begåtts måste han nöja sig med att väcka åtal mot de svenska medborgare som på uppdrag av amerikanska ambassaden har utfört den olovliga kartläggningen av personer.

Vad gäller åtgärder mot amerikanska ambassaden är det upp till svenska regeringen att bestämma hur allvarligt man vill se på USA:s olovliga underrättelseverksamhet i Sverige. Det finns flera folkrättsenliga åtgärder att tillgå. Sverige skulle kunna lämna ett skarpt formulerat protestbrev till USA, utvisa en eller flera amerikanska diplomater, hemkalla svenska ambassadören i USA, begränsa diplomatiska relationer med USA och så vidare. Valet av motåtgärd, om det visar sig att övervakningen verkligen har utgjort en olovlig underrättelseverksamhet, kan påverkas av många faktorer, bland annat den stora förståelse som Sverige och andra europeiska länder har haft för USA:s utsatthet för terrorhot de senaste två decennierna.

SAID MAHMOUDI

professor i internationell rätt, Stockholms universitet