Idag, 25 november, ger den brittiska regeringen uppdraget att den nationella enkät som på regelbunden basis skickas till hushållen ska kompletteras med frågor om upplevt välbefinnande. Syftet enligt premiärminister David Cameron är att ett lyckoindex, dvs den genomsnittliga befolkningens upplevda välbefinnande, bör påverka vilka politiska beslut som tas.

Redan på 1700-talet argumenterade den engelske filosofen Jeremy Bentham att målet för den offentliga politiken borde vara att maximera summan av lycka i samhället. Det är dock ingen enkel sak. Människor är individer och olika människor kan finna lyckan på delvis olika sätt.

Det enklaste sättet att genom politiken öka lyckan är först och främst att se till att alla har sina grundläggande behov tillfredsställda. Politikens överordnade mål har dock länge i praktiken varit att ensidigt att stimulera materiell tillväxt. Detta har varit ett effektivt sätt att öka människors lycka i den rika delen av världen fram till en period mellan 1950 och 1970, eftersom många tidigare inte fick sina materiella grundbehov tillfredsställda. Därefter har den materiella tillväxten fortsatt, medan den upplevda lyckan stannat kvar på 1970-talets nivå.

Lyckoforskningen indikerar att det är annat än ökad BNP som behövs för att fortsätta en utveckling med ökad lycka. Det är dock viktigt att komma ihåg att politiken i sig inte kan göra människor lyckliga, men de beslut som fattas skapar förutsättningar för människors lycka eller olycka, inte bara i Sverige utan på hela jorden. En politik för ökad lycka bör ta hänsyn till hela världens befolkning och till kommande generationer.

I Storbritannien och på flera andra håll i världen har den framväxande lyckoforskningen nu uppmärksammats och anammats av den offentliga politiken. Frankrikes president Nicolas Sarkozy tillsatte i januari 2008 en forskarkommission, Commission on the Measurement of Economic Performance and Social Progress, under ledning av nobelpristagarna i ekonomi Joseph E Stiglitz och Amartaya Sen, som bland annat gavs i uppgift att ta reda på hur lycka och livskvalitet kan kvantifieras för att komplettera måttet BNP med annat än strikt ekonomiska aspekter. Forskarkommissionen levererade en omfattande rapport som presenterades i september 2009 och som fokuserar på att ge bättre verktyg för att mäta samhällets välfärd. Rapporten tar till exempel upp att BNP ofta förväxlas med välfärd, trots att det egentligen är ett mått på produktion. Den understryker också att de politiska val som görs påverkas av vilka mått som används som underlag. Som exempel på hur fel det kan bli om man förväxlar BNP med välfärd nämner författarna att förekomsten av omfattande bilköer kan öka BNP genom att det får bilarna att dra mer bensin. Detta leder dock inte per automatik till ökad livskvalitet.

Rapporten lämnar rekommendationen att det behövs ett mått för subjektivt välbefinnande och att statistiska myndigheter bör ta med frågor om detta i sina undersökningar. Storbritannien blir nu det första landet som anammar att systematiskt mäta befolkningens lycka, men även Frankrike och Kanada har liknande initiativ på gång.

Sverige ligger långt efter flera andra länder i att anamma lyckoforskningens potential. Men lyckoforskningen börjar faktiskt ta mark även här. På flera håll i landet har högskolor de senaste åren infört kurser om lyckoforskning. I Uppsala finns den engelska kursen ”Happiness” och i Skövde den populära treåriga högskoleutbildningen ”Psykologisk coach” som kretsar kring positiv psykologi. Umeå Universitet erbjuder även en distanskurs under namnet ”Lycka och elände”. Den svenska kurslitteraturen är också på frammarsch inom detta område. En av de mer uppmärksammade böckerna är Bengt Brüldes ”Lycka och lidande”.

Alltmer tyder på att den samlade lyckan i ett samhälle kan ökas genom politiska beslut. Den svenska befolkningens upplevda lycka bör ges samma relevans som den brittiska. Därför är det dags att även i Sverige föra en seriös diskussion om hur man med politiska beslut baserade på forskningsresultat kan öka förutsättningarna för att göra människor lyckligare. Chansen till debatt finns redan nu då riksdagen under det kommande året ska ta ställning till en motion om lyckoindex och ökad lycka som politiskt mål.

LISE NORDIN

riksdagsledamot (MP)

ANNIKA LILLEMETS

riksdagsledamot (MP)

LUDVIG LINDSTRÖM

ordförande Charity International