Medarbetarundersökningen hade säkert ett gott syfte från början. Jag vill bara korrigera några faktauppgifter i försvarets genmäle.

Faktafel nummer ett: Enligt uppgift från den handläggare som tog fram siffran 101,2 miljoner kronor är det den summa som Försvarsmakten betalat ut till Bikupan från januari 2005 till och med juni 2008.

Kostnaden för 2004 och efter juni 2008 har jag ännu inte fått reda på trots en skriftlig fråga till Försvarsmakten för ett antal dagar sedan.

Faktafel nummer två: Chef­erna i försvaret skriver att 20000 medarbetare berörs av projektet. I april i år hade Försvarsmakten 17555 medarbetare.

Dessutom står det i sammanfattningen av medarbetarundersökningen för 2007/2008 att 89 procent – eller 12645 personer – i försvaret svarade på enkäten.

Hur man än räknar blir totalsumman inte 20000.

Öppenhet, resultat och ansvar är viktigt. Men att ställa frågor om vilka politiska åsikter med­arbetarna har i de så kallade djupintervjuerna är mindre logiskt.

Många anställda har hört av sig till mig och reagerat på frågorna, som de uppfattar som åsikts­registrering.

Jag har talat med försvars­anställda, officerare och civila. Många av dem vill gärna kompetensutveckla sig genom att studera språk, internationella relationer och statskunskap för att öka sin – och därmed försvarets – kompetens.

Men många får inte göra det eftersom förbanden inte har några pengar till kompetens­utveckling. De får inte ens pengar till kurslitteraturen om de skulle läsa kurserna på sin fritid.

Men Bikupan tar ut 635000 kronor per år för att skicka ut ”tackpresenter” till dem utanför försvaret som gör enkäten.

Vad vi sett är ett typexempel på bristande respekt för skatte- betalarnas pengar, bristande respekt för de anställda och fram­ för allt brist på strategiskt tänkande och konstruktiva åtgärder.

ULRIKA HÄGGROTH
Chefredaktör Värnpliktsnytt