Buffliga vårdbiträden och stökiga elever får lagens stöd.

Per Bauhn

Avslöjandena om övergrepp mot vårdtagare på ett äldreboende i Norrköping och den omständigheten att kommunen såg det som omöjligt att avskeda de två undersköterskor som stått för kränkningarna, väcker frågor om arbetsrättens moraliska kvaliteter. Den ena undersköterskan hade tryckt spyor i halsen på en vårdtagare. Den andra hade daskat en vårdtagare i rumpan, nupit henne i magen och skakat hennes bröst. Tillmälen till de gamla som ”du ligger där du ligger och jag skulle vilja se dig springa ifatt mig” och ”rör mig inte med dina äckliga fingrar” har förekommit. Attityden som uppvisats av undersköterskorna för tankarna till lägervakter i någon totalitär stat.

Arbetsgivaren tvivlade emellertid på att ett avskedande skulle hålla i Arbetsdomstolen (AD), och lät därför undersköterskorna behålla sina anställningar. Man kan tycka att Norrköpings kommun var onödigt fega här, men deras osäkerhet rörande vad den svenska arbetsrätten och AD medger är tyvärr befogad.

I ett liknande fall i Gislaved 2002 valde kommunen att avskeda två undersköterskor som hade uppträtt hotfullt och kränkande mot en 94-årig dement kvinna. Övergreppen, som dokumenterades av en bandspelare som kvinnans son lämnat i hennes rum, inkluderade utbrott som: ”Krångla inte nu, då smäller jag dig på fingrarna” och ”sära på benen! Det har du väl gjort en gång i tiden?” Här hade undersköterskorna mer eller mindre gått i handgemäng med vårdtagaren i samband med att de skulle tvätta henne, vilket framgår av bandinspelningen: ”Nyper du din son när han är här också? ... för helvete, låt bli! Nu lägger du av! ... Det är ett rent helvete här inne, ska jag tala om för dig... Du ligger risigt till... Otacksammare och otrevligare person än du finns inte.”

Avskedandena ogiltigförklarades först i tingsrätten, där man menade att undersköterskornas utbrott mot den 94-åriga kvinnan åtminstone delvis kunde förklaras av deras ansträngda arbetssituation. Undersköterskornas agerande var visserligen olämpligt, men hade ändå ”inte varit av sådant allvarligt slag att N.N och N.N därigenom kan anses ha grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen”. Därmed fanns ingen grund för avsked, enligt tingsrätten.

Gislaveds kommun överklagade till AD, som godkände avskedandet av den ena undersköterskan, som ansågs ha varit särskilt hotfull, men underkände avskedandet av den andra, eftersom hennes kränkande tillmälen visserligen varit olämpliga men antogs ha varit av ”engångskaraktär”.

Mot bakgrund av fall som detta är det lätt att tänka sig att kommuner tvivlar på möjligheten att kunna avskeda också uppenbart olämplig personal.

I skolans värld är det emellertid tvärtom. Där kan en lärare mista sin anställning även för en relativt blygsam användning av fysiskt våld och även i situationer som många nog skulle vilja se som fall av nödvärn. AD slog 2007 fast att det var rätt att avskeda en lärare i Stockholm som givit en örfil till en gymnasieelev som viftat med en elektrisk skruvdragare mot läraren, vilket denne tolkat som hot. Läraren blev inte bara avskedad, utan dömd för ringa misshandel. Här valde AD uttryckligen att bortse från att lärarens handling var en enstaka förlöpning, eller att arbetsmiljön varit pressad med mycket stök och bråk.

I skolans värld gäller dessutom sedan 2008 en skollag som vänder på bevisbördan. Det räcker med att en elev kan visa på skäl för att anta att hon eller han har blivit kränkt. Därefter är det arbetsgivarens sak att bevisa att så inte är fallet. Effekten är förutsägbar. Lärare lär sig att inte ingripa i bråk i skolan, efter som de då riskerar att bli anmälda, och konflikträdda skolledare avskedar dem hellre än försvarar dem i vad som uppfattas som en från början förlorad sak.

I Halmstad avskedades och polisanmäldes en högstadielärare hösten 2010 efter att ha slängt ut en stökig elev från klassrummet. Utredningen baserades enbart på elevernas uppfattning att läraren använt för bryska metoder.

Den svenska arbetsrätten har ovärdiga konsekvenser både när den friar och när den fäller. Den lyckas med konststycket att skydda busar såväl i vården som i skolan. Buffliga vårdbiträden och stökiga elever får lagens stöd, medan den lämnar dem i sticket som vill upprätthålla ordning och trygghet. Arbetsrätten fördelar helt enkelt rättigheter och skyldigheter på ett felaktigt sätt.

PER BAUHN

professor i praktisk filosofi, Linnéuniversitetet