Statsministern är alltså på rätt spår, PRO har helt fel.

KG Scherman

Statsministern ger sig in i pensionsdebatten. Mycket bra. Vi får hoppas att han inte tystnar igen, som när dåvarande statsministern Göran Persson 2005 konstaterade att ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort”. Politiker, ja till och med ämbetsmän kastade sig över honom. Tystnaden lägrade sig igen.

Nu har vi äntligen några alternativ på bordet: Vi måste skapa en möjlighet att jobba till 75 säger statsministern. Provocerande säger Tomas Eneroth, många orkar inte ens till 65. Se till att höja åldersgränsen i det sociala skyddsnätet säger LO. PRO säger: Bra om folk vill jobba längre, men det får inte bli ett tvång. Det oranga kuvertet blir ett årligen återkommande bevis på att vi inget förstår säger socialförsäkringsministern.

Äntligen en debatt. Mycket inspirerad av pensionsmydighetens förträffliga initiativ att i det oranga kuvertet tala klartext om vilken pensionsålder som behövs med hänsyn till att vi lever allt längre. Men nu behöver de inblandade gå ett steg längre och prata om allvarliga saker i stället för att prata förbi varandra.

• Alla som kan måste jobba.

Vi har många gemensamma funktioner som måste betalas. Polis och försvar brukar nämnas som självklara, vägar, skolor, sjukvård mm finansieras gemensamt i de flesta utvecklade industriländer. Varför skall någon som kan arbeta tillåtas att sitta och rulla tummarna medan andra knogar ihop till betalningen av det som alla gemensamt använder? Den frågan, här lite tillspetsad, är grunden för varje gemensamt pensionssystem. Och när vi lever längre så är den självklara utgångspunkten: Jobba längre, det är inte rimligt att de yngre skall betala både pension och den gemensamma samhällsapparaten medan vi äldre har det bekvämt och bra i decennier. Statsministern är alltså på rätt spår, PRO har helt fel.

• Att bara satsa på att skapa möjligheter skapar ökade klyftor.

Vi har sett klyftorna växa under det senaste decenniet . Möjligheterna är nämligen till glädje främst för dem som är starka nog att ta erbjudna chanser. Statsministern behöver vidga sitt register om han inte vill driva på den utvecklingen.

• Förmågan att jobba är inte samma hos alla.

Men ingen hänsyn tas i det nya pensionssystemet till att man för en god pension redan i dag måste jobba längre än till 65. Möjligheten att få förtidspension, arbetslöshetsersättning och, med ett litet undantag, sjukpenning upphör nämligen vid 65. LO påpekar nu äntligen detta. Bra, man får hoppas att de också driver den frågan. Hårt och även om man får avstå från något annat.

• Dessutom finns det särskilt utsatta yrkesområden.

Byggnadsarbetare och vårdpersonal är exempel på jobb inom vilka det inte är rimligt att begära att man jobbar ens till 65. Arbetsmarknadens parter måste sätta sig och diskutera detta. Både när det gäller arbetsmiljö och arbetsförhållanden och när det gäller behov av komplettering av tjänstepensionssystemen. Det är inte rimligt att människor i sådana yrken skall behöva förtidspensionera sig för att de inte orkar arbeta till hög ålder. Orsaken är ju arbetsförhållandena, inte individens oförmåga.

Man undrar när Tomas Eneroth skall ta itu med dessa verkliga problem i stället för att låta sig provoceras av utspel från den ena eller den andra. Särskilt som han ju åtminstone hittills alltid har satt omsorgen om enigheten mellan socialdemokraterna och den borgerliga regeringen före behovet att driva angelägna sakfrågor. Så vad menar han egentligen med sin frustration?

Det här är bara några exempel på vad som behöver tas upp i en ärlig debatt. En debatt som inte får fortsätta att vara ett spel för gallerierna och som grundas på en verklig vilja att sprida kunskap, som socialförsäkringsministern så riktigt har efterlyst. En debatt som en gång för alla skrotar tron på att man kan skapa en pensionssystem som sen aldrig behöver ändras.

Det avgörande är att debatten tar sin utgångspunkt i en helhet som handlar om att skapa en balans mellan avgifter, förmåner och pensionsålder och om att vad som är en rimlig pensionsålder i sin tur aktualiserar hur arbetsmarknaden fungerar/kan utvecklas.

KG SCHERMAN

generaldirektör Riksförsäkringsverket 1981–1996