Bostadsminister Stefan Attefall lovordar på Brännpunkt 3/10 regeringens förslag om regeländringar som ska underlätta andrahandsuthyrning av privatägda bostäder. Förslaget bygger på antagandet att bostadsbristen delvis beror på att många bostadsrätter står tomma, eftersom ägarna inte har något incitament att hyra ut sin bostad. Denna tes finns det dock inget pålitligt belägg för. Både Boverket, Riksbyggen, HSB Riksförbund, SABO, Hyresgästföreningen och jagvillhabostad.nu har kritiserat underlaget som regeringen bygger sitt förslag på. Ändå väljer regeringen att driva sin tes vidare.

De som enligt Budgetpropositionen tillstyrker regeringens förslag utan förbehåll är Stockholms handelskammare och Linköpings kommun. Intressant då att just Stockholms handelskammare i söndags kunde kungöra att ”65 procent av hyres- och bostadsrättsinnehavarna i Sveriges storstäder tror att förslaget om att underlätta andrahandsuthyrning av privatägda bostäder skulle göra det lättare att hitta någonstans att bo”. Detta enligt en undersökning gjord på uppdrag av handelskammaren. Det är svårt att inte hålla med om påståendet. Så varför håller 35 procent av de tillfrågade inte med?

Vi tycker siffrorna från Stockholms handelskammare är talande. Enligt undersökningen tycker 49 procent att förslaget att stärka rätten att hyra ut i andra hand är bra. 53 procent anser att det är rimligt att bostadsrättsinnehavare kan ta ut en hyra som täcker samtliga kostnader för lägenheten. Handelskammaren tolkar detta som ett ”starkt stöd för förenklad andrahandsuthyrning”.

Men vi undrar, vad tänker den andra hälften? Är det inte bara rimligt att det ska vara enkelt att hyra ut sin bostadsrätt utan att man behöver gå back? Jovisst, men låneamortering är inte en kostnad. Det är en investering. Att inkludera låneamorteringar i hyran är att låta hyresgästen bekosta investeringen utan att ta del av vinsten. Någonstans känner kanske hälften av de tillfrågade att det inte först och främst bör bli enklare att hyra ut, utan att det är viktigare att man som hyresgäst har vissa lagstadgade trygg- och rättigheter gentemot en okänd hyresvärd.

Bostadsministern skriver att mycket är gjort för att bygga nya hus. Uppsala studentkår håller inte med. Vi har full förståelse för att ”även om alla tänkbara åtgärder skulle kunna genomföras i dag tar det flera år innan husen står klara”. Vi kan vänta tills husen står klara, bara man börjar genomföra åtgärderna i dag.

Anledningen till att det råder sådan bostadsbrist i storstadsområdena i dag är inte att det står en massa lägenheter tomma. Anledningen är att det finns för få bostäder. Särskilt gäller detta hyreslägenheter som studenter och unga kan ha råd med.

Som regeringen också har påpekat, har detta lett till att den otrygga och olagliga delen av andrahandsmarknaden har vuxit. Att göra denna otrygghet mer laglig, anser vi är fel väg att gå. Orsaken till att bostadsbristen ökar är att befolkningen ökar. Då behövs det fler bostäder, det är en ganska enkel ekvation. En naturlig lösning vore att kraftigt utöka bostadsbyggandet, så att det kommer i paritet med befolkningsökningen.

Är det då rimligt att man som första steg för att lösa bostadsbristen istället tar tryggheten ifrån de som är mest utsatta? Är det rimligt att de mest utsatta ska bekosta uthyrarnas amorteringar? Ska vi ta en rundringning på det?

MAGNUS OLOFSSON

Uppsala studentkår, vice ordförande med studiesocialt ansvar