Under mandatperioden har vi exempelvis ökat andelen kvinnor i statliga bolagsstyrelser, tiodubblat jämställdhetsanslaget, utsett 880 ambassadörer för kvinnors företagande, skärpt diskrimineringslagstiftningen och infört jämställdhetsbonus.

Trots detta är det långt kvar till jämställdhet i Sverige. På senare tid har vi halkat efter i ett internationellt perspektiv. Vi intar en medioker plats på de europeiska topplistorna då det gäller antal kvinnliga chefer och företagare. Bland OECD-länderna lönar sig högre utbildning för kvinnor näst sämst i Sverige. Inte ens då det gäller lönegapet, skillnaden i inkomster mellan kvinnor och män, intar Sverige någon topposition.

För att råda bot på detta har Centerpartiet antagit målsättningen om en jämn fördelning mellan könen i inkomst och ägande år 2020. Frågan är om jämställdhet bäst uppnås genom bidrag och regleringar som Borgström och Schyman förespråkar eller genom att det blir lättare för kvinnor att göra karriär, höja sin lön och driva företag som vi jobbar för i Centerpartiet.

Att kvinnor halkar efter beror i stor utsträckning på just den politik som Borgström och Schyman fört där kvinnor låsts in i offentlig sektor, hämmats av höga marginalskatter och fastnat i hemarbete.

I få länder är arbetsmarknaden så segregerad som i Sverige. Medan män jobbar i privat sektor är kvinnor verksamma i offentlig. Undersökningar visar att löneutvecklingen inom offentlig sektor är betydligt sämre än inom privat. Det beror framför allt på två saker. För det första behöver inte arbetsgivare i monopolverksamheter anstränga sig för att locka till sig och behålla kompetent arbetskraft. För det andra tenderar offentlig verksamhet att vara mindre effektiv än privat vilket lämnar ett mindre utrymme för löneökningar.

Svenskt näringsliv presenterade nyligen en undersökning av skillnaderna i löneutvecklingen för dem som var med om en privatisering och de som var kvar i offentlig sektor. För dem som var med om en privatisering ökade lönerna mellan 2002 och 2007 i genomsnitt med 6,6 procent mer än för dem som var kvar i den offentliga sektorn.

Därför jobbar vi i Centerpartiet för att offentlig sektor ska öppnas för fler privata alternativ. På så vis ökar både antalet arbetsgivare och möjligheterna att starta företag för kvinnor. Tyvärr ger inte Borgström och Schyman mycket för detta. Istället föredrar de lönekartläggningar och jämställdhetsfonder.

Ett annat stort problem är de svenska marginalskatterna som är högst i världen. Nationalekonomisk forskning visar att kvinnor av olika anledningar är mer benägna att välja bort karriär och övertid än män när skatten är hög på de sista intjänade kronorna. Vi vill mildra den skadliga marginaleffekten, Socialdemokraterna vill förvärra den. Hur ska det underlätta för de svenska karriärkvinnorna?

Dessutom låtsas Borgström och Schyman som om kvinnor inte längre ofta tar huvudansvaret för hem och barn. Hur kan de annars vara så kritiska mot Rut-avdraget som frigör tid och kraft för många kvinnor inom Saco- och TCO-yrken att satsa på fortbildning, karriär och företagande?

I Centerpartiet tittar vi på vad det är som gör att kvinnor lyckas på andra håll i världen. I amerikanska storstäder som New York och Los Angeles har unga kvinnor redan gått om män i löneutvecklingen. Det har inte åstadkommits genom jämställdhetsfonder och lönekartläggningar. Det handlar snarare om ett gynnsamt klimat för hårt arbete och företagande.

Vad Borgström och Schyman inte fattar är att kvinnor, under rätt förutsättningar, är minst lika framgångsrika som män.

ANNIE JOHANSSON (C)

nationell talesperson

ANNIKA QARLSSON (C)

ordförande för Centerkvinnorna