Hur mycket kostar de borgerliga partiernas förslag om att subventionerna de så kallade hushållsnära tjänsterna? Själva publicerar de inte sina underlag, så vi i vänsterpartiet lät riksdagens utredningstjänst räkna på det.
Vi utgick från mycket snälla antaganden: att bara 10 procent av befolkningen skulle använda subventionerna. Vi antog dessutom att de i genomsnitt bara skulle använda hälften av maxbeloppet, som ligger på 50 000 kronor i skattesubvention per år.
Trots det blev den beräknade kostnaden för staten hela 17 miljarder - inte ett litet sidospår i deras budgetförslag, utan en av de största posterna på deras lista.

Skulle alla de borgerliga väljarna använda subventionerna, i rakt stigande grad från 0 till 100 procent, skulle kostnaden hamna på över 80 miljarder kronor.

Det vore en sak om det här överklassavdraget hade lanserats som en borgerlig variant på keynesianism: att staten ska sätta fart på ekonomin genom utgiftsökningar. Då skulle städjobben delvis finansiera sig själva genom minskade
utgifter för a-kassan.
Det hade varit politiskt spännande: vänsterpartiet vill få fart på ekonomin genom att anställa i skolorna och i sjukvården, de borgerliga partierna vill få fart på ekonomin genom att anställa i villorna i Djursholm. Tyvärr har de mycket tydligt markerat att keynesianism är det sista de vill.

Med andra ord: det här förslaget ska finansieras genom deras vanliga politik om att göra vardagen dyrare: det ska kosta mer att ha a-kasseförsäkring, att äga fordon, att åka kollektivt och så vidare.
Städavdragen betalas då genom att framförallt låg- och medelinkomsttagare får mindre pengar i plånboken. Den minskade köpkraften leder i förlängningen till att till exempel handeln och tjänsteföretagen får säga upp folk, vilket mer än balanserar de nya arbetstillfällena hos överklassen.

Det skulle vara intressant att se opinionsundersökningar i frågan. Har de borgerliga väljarna tänkt sig att de ska använda den här subventionen i stor skala?
I så fall kommer de borgerliga behöva starta om
från scratch med sitt budgetförslag. Eller är det bara ett exklusivt fåtal som anser sig ha råd med städtjänster? I så fall kan frågan mycket väl vara politiskt död, eftersom den ändå kommer vara ordentligt kostsam.

Det borgerliga förslaget om billig städhjälp för de rika är ett höftskott som de inte förstått att reda ut.

Vår gissning är att de övertygats med fina ord från tjänsteföretagens intresseorganisation Almega - som länge varit politiskt drivande i frågan - och sedan köpt en modell utan att syna den närmare.
För en sak är tydlig: det går inte att försvara förslaget utan att argumentera på keynesianskt vis. Skulle de mot förmodan slå in på den vägen, hamnar de från askan i elden.

Varför ska vi använda statens pengar till att anställa städerskor på Östermalm, när vi för samma pengar kan anställa minst lika många i hemtjänsten eller i landets skolor?