Alliansen tar ansvar för Sverige i en tid då krisens vindar blåser i vår omvärld. Sveriges ekonomi står stark. En central del i vårt arbete är statsbudgeten. Det är den som säkrar spelreglerna, men också den som ser till så att staten och dess centrala samhällsfunktioner upprätthålls.

Regeringskansliet är ett viktigt instrument för regeringen i dess uppgift att styra riket. I den mångfasetterade verksamheten ingår, bland annat, omfattande lagstiftningsarbete, beredning av statsbudgeten på omkring 800 miljarder kronor, styrning av hundratals myndigheter, representation av Sverige i andra länder och i internationella organisationer såsom EU och FN samt en omfattande och kontinuerlig dialog med riksdagen, där 1700 interpellationer och frågesvar levererades 2009. Drygt 30000 brev från allmänheten besvarades under samma år. Utöver det så har regeringskansliet också ansvar för krishantering och andra centrala samhällsfunktioner.

Regeringskansliet har inte vuxit trots den höga belastning som finns. I december 2010 tjänstgjorde 4471 personer på Regeringskansliet, det lägsta antalet sedan 2002. Den stora majoriteten är opolitiska tjänstemän, som arbetar där oavsett vilken regering vi har, endast cirka 200, mindre än 5 procent, är politiskt anställda.

Inför och under det svenska EU-ordförandeskapet ökade resurserna och personalen tillfälligt, men den förstärkningen är nu helt utfasad. Anslaget för 2011 uppgår till drygt 6,2 miljarder, en ökning med cirka 750 miljoner kronor sedan 2006. Den största delen av ökningen beror på att regeringskansliet, liksom övriga myndigheter och arbetsplatser, genom pris- och löneomräkning kompenseras för den allmänna kostnadsutvecklingen.

Utrikesförvaltningens kostnader har ökat, när nya ambassader inrättats, till exempel de i Bagdad och Kabul, som kräver högre säkerhet, samt till följd av en förstärkt biståndsadministration och ökade migrationsvolymer. Andra kostnadsökningar beror på att regeringskansliets krishanteringsförmåga har förbättrats, efter erfarenheterna från tsunamin 2004, och att lokaler har renoverats för att de ska uppfylla säkerhetskraven och erbjuda en modern arbetsmiljö.

Nu förs det en diskussion om den minskning av regeringskansliets anslag med 300 miljoner kronor som de rödgröna drev igenom tillsammans med Sverigedemokraterna i riksdagen i december. Dessvärre är den minskningen inte baserad på någon konkret analys av vare sig behov eller rationaliseringspotential. I de rödgrönas gemensamma budgetmotion motiverades en besparing på regeringskansliet med att ordförandeskapssatsningar skulle dras tillbaka. När det blev tydligt att detta redan skett förbyttes argumentationen till att i stället handla om att påstå att det fanns marginaler i regeringskansliets budget.

Sparar man 300 miljoner kronor på anslaget måste verksamheten också minska med 300 miljoner, vilket drabbar anställda, lokaler, ambassader och annat. Det är i allra högsta grad fråga om en verklig och kännbar besparing. Att hävda, som oppositionen gör, att vi överdriver och att det inte krävs neddragningar, är felaktigt och oansvarigt. Det anslagssparande som finns för 2010 kan användas för att på ett ansvarsfullt och balanserat sätt hantera övergången till en mindre omslutning, men kan inte fungera som en permanent lösning.

Anslagssparandet är ett tillfälligt överskott, som beror på att vissa tjänster inte besatts och vissa förväntade utgifter inte uppstått 2010. Rikdagens beslut innebär en nivåsänkning och då måste verksamheten anpassas till den lägre nivån. Den totala effekten av besparingen fasas alltså in under 2011-2013.

Den beslutade besparingen har fördelats med hänsyn till departementens budget, vilket betyder att ett stort departement som UD, med cirka 1 300 medarbetare, måste spara 135 miljoner, medan ett litet departement, som Arbetsmarknadsdepartementet, med färre än hundra anställda, drabbas av besparingskrav på cirka 3 miljoner. Besparingen innebär att flera utlandsmyndigheter avvecklas och att antalet anställda måste minska – ännu oklart hur många. Dessutom har ett anställningsstopp införts sedan årsskiftet och samtliga departement uppmanas minska resandet avsevärt, samt begränsa den utåtriktade verksamheten.

Nedläggningen av utlandsmyndigheterna är varken önskvärd, rimlig eller motiverad, utan genomförs endast som ett resultat av den av Socialdemokraterna framtvingade besparingen på anslaget till regeringskansliet. Det är därför märkligt att Socialdemokraterna hävdar att de inte har något ansvar för beslutet. Det enda rimliga sättet att bevara utlandsorganisationen är att Socialdemokraterna ändrar sig och accepterar det av regeringen föreslagna anslaget så det återigen finns ekonomiskt utrymme för fler ambassader.

Besparingen får långsiktigt negativa konsekvenser för samtliga delar av regeringskansliets verksamhet. Alla konkreta effekter kan inte överblickas i nuläget, men det är sannolikt att det blir sämre kvalitet i beslutsunderlagen, att det uppstår problem med att fullfölja vissa arbetsområden, att kompetensförsörjningen försämras och att arbetsmiljön drabbas. Snabbheten och kvaliteten i svaren på frågor från riksdag och allmänhet kan också bli lidande.

Vi fortsätter att ta ansvar för Sverige. För att långsiktigt säkerställa statens verksamheter välkomnar vi om även Socialdemokraterna och Miljöpartiet börjar ta ansvar. Anslaget till regeringskansliet och dess centrala samhällsfunktioner är för viktiga för att göras till symbolpolitik.

ANDERS BORG (M)

finansminister

ANNA KINBERG BATRA (M)

gruppledare och ordförande i finansutskottet