Malin Sahlén

Att det går att sänka utgifter verkar nämligen den lite lagom borgerliga regeringen alldeles ha glömt bort.

Malin Sahlén

Finansminister Anders Borg har suddat ut sin ideologiska övertygelse så till den milda grad med sina senaste utspel, att vi inte ska bli förvånade över att väljarna känner sig vilsna. Fortsatta skattesänkningar sätts på vänt tills ekonomin tillåter, vilket motiveras med att varje reform måste finansieras. Möjligen behöver regeringen en påminnelse om att finansiering inte måste komma från tillväxt i ekonomin, utan att det också kan komma från sänkta statliga utgifter?

Att det går att sänka utgifter verkar nämligen den lite lagom borgerliga regeringen alldeles ha glömt bort. Sverige är fortfarande ett land med bland världens högsta skattetryck och med en mycket stor offentlig sektor. Finansministern har ansvar för drygt 850 miljarder kronor genom statsbudgeten. Det är givet att en del utgifter kan ses över.

Staten sponsrar exempelvis medel- och höginkomsttagare med fem miljarder årligen genom utformningen av maxtaxan i barnomsorgen, mest till de föräldrar som tjänar bäst. Åtskilligt statligt riskkapital är bara förtäckt företagsstöd, där borde ytterligare fem-tio miljarder kunna skäras bort. Att vi har myndigheter som talar om för oss vad vi helst bör äta eller hur vi bör leva för att vara hälsosamma, eller som jobbar med att göra reklam för svenska företag utomlands borde vara tveksamt ur den borgerlige politikerns perspektiv. Att staten bekostar jämställdhetsutredningar, satsningar på kvinnligt företagande och på ”Matlandet Sverige” likaså. Den som vill se exempel på rent slöseri med våra gemensamma skattepengar kan ta en titt i boken ”365 sätt att slösa med dina skattepengar” av Slöseriombudsmannen Martin Borgs.

Trots detta väljer alltså regeringen och Anders Borg att dra in avdragen för privata pensionssparare, att höja moralskatterna på tobak och alkohol och att höja fordonsskatten. En bra bonus till smugglare förstås, men vilka andra förklaringar finns till den här prioriteringen?

Förklaringen är förstås att valet närmar sig och att man genom att närma sig Socialdemokraterna så mycket som möjligt vill minska deras möjligheter till politiska utspel. Så har vi alltså fått två politiska alternativ som talar om höjda skatter, som om pengarna vore deras att spendera.

Men en borgerlig politiker bör vara borgerlig även när ett val närmar sig. Man kan inte identifiera sig så mycket med sin position att man har glömt de väljare man representerar. Det förpliktigar att vara moderat finansminister. En borgerlig regering som inte längre ser fördelarna med sänkta skatter sviker sina väljare.

Det vore alltså välkommet om den borgerliga regeringen förde just en borgerlig politik. I dag är läget tyvärr sådant att man skulle behöva en varudeklaration för att skilja Moderaterna från Socialdemokraterna.

MALIN SAHLÉN

ansvarig för samhällsekonomiska frågor på Timbro