Den 16 maj inleds europafackets kongress i Aten. En prioriterad fråga på dagordningen är frågan om EU:s nya ekonomiska ramverk. Dagen efter i Bryssel träffas EU:s finansministrar, med samma punkt högst upp på dagordningen. Det finns all anledning för finansministrarna att lyssna till europafackets uppmaningar.

Kommissionens förslag till ekonomisk styrning skulle om det antogs oförändrat innebära en inskränkning av parternas fria förhandlingsrätt. Lagstiftningspaket består av sex separata lagstiftningsförslag inom tre områden: det ekonomiska ramverket, bevakning av makroekonomiska obalanser samt ett nytt ramverk för budgetsamordning. EU vill med de nya reglerna bättre kontrollera den ekonomiska politiken i medlemsländerna.

LO är starka förespråkare av ordning och reda i svensk och europeisk ekonomi. Vi vet att möjligheten till ökade reallöner och tryggare anställningar förutsätter ordning och reda i den offentliga ekonomin.

Den framgångsrika socialdemokratiska saneringspolitiken på 90-talet visade att ett strikt budgetramverk är ett viktigt verktyg för att uppnå stabila statsfinanser. LO stödjer de inslag i lagstiftningen som går ut på att regeringarna skall ta bättre kontroll över sina statsfinanser. Men vi är starka motståndare till att EU skulle ges möjlighet att lägga sig i den nationella lönebildningen. Det är ett oacceptabelt övertramp.

Kommissionens förslag utökar EU:s befogenheter på det lönepolitiska området. Om förslaget förverkligas kommer ett processförfarande mot medlemsstaterna att introduceras. Tanken är att europeisk konkurrenskraft i större utsträckning ska stärkas genom lägre löner. Genom tvingande riktlinjer ska medlemsstaterna rättas in ledet. För euroländerna föreslås ett sanktionssystem med böter i miljardklassen.

I Aten kommer Europafacket att protestera kraftigt mot detta. I första delen av Europafackets handlingsprogram framgår hur Europafacket avser att möta det hot lagstiftningen utgör.

Omröstningen i europaparlamentets ekonomiutskott förbättrade förslaget, men mycket arbete återstår. För tillfället pågår förhandlingar mellan europaparlamentet och medlemsstaternas regeringar som syftar till att nå en överenskommelse under juni månad. Det är rådets position inför denna förhandling som Borg och hans ministerkollegor ska diskutera den 17 maj i Bryssel.

LO har tillsammans med TCO och Saco formulerat krav på konkreta förändringar i lagstiftningen för att garantera partsautonomin och den svenska arbetsmarknadsmodellen. Motsvarande krav förs fram av fackliga kamrater i andra europeiska länder. Dessa krav måste nu realiseras i förhandlingarna – annars kommer europeisk fackföreningsrörelse inte kunna ställa sig bakom lagstiftningsförslaget.

Budskapet från Europafackets kongress kommer att vara tydligt: Europluspakten ska rivas upp – och om kommissionens förslag antas i sin nuvarande form kommer europeiska fackförningsrörelsen under de kommande åren verka för att åstadkomma en revidering av ramverket.

Regeringen har tvekat med motiveringen att förslagen inte innebär några konsekvenser för svensk lönebildning så länge vi står utanför euron. Vi delar inte den uppfattningen. Det är inte heller ett acceptabelt förhållningssätt. Mycket talar för att det svenska folket – förr eller senare – kommer att ställas inför en ny folkomröstning om euromedlemskapet. Vid den tidpunkten är det de nya medlemsvillkoren som vi kommer att behöva ta ställning till.

De exakta konsekvenserna av lagstiftningspaketet är i dag omöjliga att förutse, men från LO:s sida kommer det givetvis inte vara möjligt att stödja ett medlemskap i euron om det skulle äventyra vår arbetsmarknadsmodell och parternas självständighet i lönebildningen.

WANJA LUNDBY-WEDIN

ordförande LO