I den borgerliga regeringens krisdrabbade land har det blivit kallt. Många människor står utan a-kassa och tvingas leva på socialbidrag när de blir av med jobbet. Pensionärer straffas med högre skatt och samtidigt kan vi som ännu inte uppnått pensionsåldern se hur våra framtida pensioner rasar i takt med börskurserna.
Regeringens beslut om höjd bonus till chefer i statliga företag och fonder är en del av en konsekvent politik som högeralliansen stått för under hela mandatperioden.
Med regeringens skattesänkarpolitik har skillnaderna mellan rika och fattiga och mellan kvinnor och män ökat dramatiskt. I Moderaternas Sverige ska det löna sig att vara frisk och rik och kosta att vara sjuk och fattig.
Samtidigt som den moderatledda regeringen bedriver en politik som konsekvent gynnar de som har det bäst och missgynnar de flesta så försöker Reinfeldt och Borg låta som vänstermänniskor när de kritiserar näringslivstoppar och banker. Detta är uppenbart ett pr-trick utan några som helst politiska konsekvenser. Regeringens beslut att underlätta för införande av bonusar i statliga verksamheter visar hur Moderaterna säger en sak och gör en annan.
Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen ökar möjligheterna till bonus för chefer i statliga verksamheter. Bonussystem till chefer är starkt ifrågasatta, bland annat av den moderata finansministern, eftersom de uppmuntrar till kortsiktig spekulation istället för till långsiktigt ansvarstagande. Bonusar av den här typen har förvärrat finanskrisen. Dessa bonussystem borde avskaffas omedelbart. Anders Borg sitter i regeringen, men låtsas att han är i opposition. Nu har verkligheten kommit ikapp honom. Det är dags att ta ansvar nu och ge besked om att bonussystemen ska avskaffas.
Redan dagen efter SVT:s Uppdrag gransknings program om bonusar för statliga chefer tvingades finansminister Anders Borg försäkra att regeringen nu ska se över bonusreglerna som han själv var med och mjukade upp så sent som i somras.
Enligt Anders Borg har ”grova övertramp” skett i de statliga bolagen. Men de statliga verksamheterna har bara följt de regler som Maud Olofsson, Anders Borg och Mats Odell själva beslutat om. Före regeringens nya riktlinjer var det förbjudet med bonusar när en verksamhet ger förlust, bonusen fick högst uppgå till två månadslöner och det fanns en generellt negativ inställning till bonusar. Allt detta var Anders Borg själv med om att förändra.
Regeringens trovärdighet i kritiken av giriga direktörer och generösa bonussystem är därför lika med noll.
Jag vill att lönerna för höga chefer inom statliga företag och myndigheter ska hållas nere. Ingen borde tjäna mer än statsministern. Vem kan påstås ha ett mer ansvarsfullt jobb än statsministern? Även Anders Borg, med en månadslön på 105000 kronor, borde fundera på om inte hans lön borde sänkas i dessa kristider.
Vänsterpartiet har föreslagit en sänkning av riksdagsledamöternas lön. Vi menar att arvodet på 54500 kronor är för högt för att skapa förtroende mellan folk och folkvalda. Politiker ska inte leva på ekonomiska nivåer som vanliga människor bara kan drömma om. Detta gäller särskilt nu i kristider när fler än vanligt har det knapert.
Nivån på riksdagsledamöternas månadsarvoden bör vara lika stort som prisbasbeloppet – 41000 kronor. Det är inte direkt någon svältlön, men skulle ändå betyda en lönesänkning med 13500 kronor per månad. Tyvärr har vi inte lyckats få majoritet för det i riksdagen.
I krisens Sverige måste vi bära bördorna solidariskt. Det betyder att de som tjänar mest måste bidra mest. Då är det rimligt att också ifrågasätta höga lönenivåer. Staten kan inte styra över chefslönerna i det privata näringslivet annat än genom att bilda opinion och föregå med gott exempel. Den här regeringen gör varken eller.
När högerregeringen öser pengar över den svenska överklassen köper inte dessa mer korv för pengarna. Istället pumpas pengarna in i en spekulationsekonomi vars resultat vi alltför väl känner efter det senaste halvårets ekonomiska haveri.
Om vi istället omfördelar pengar åt andra hållet kan den ensamma mamman få råd att gå till frisören, studenten har råd att gå på bio och den arbetslöse byggjobbaren får råd med en pizza någon gång. Det skapar jobb och motverkar lågkonjunkturen till skillnad från direktörernas bonusar.
Det finns fler skäl till att förhindra att samhället blir mer orättvist. Om klassklyftorna ökar leder det till större sociala spänningar och ökad kriminalitet. Jag vill inte se ett sådant Sverige och därför måste vi vända den olyckliga utveckling som högerregeringen påbörjat.
Regeringens politik skapar ett samhälle som dras isär med ökade klyftor och social utslagning. Istället borde de med de högst inkomster ta störst ansvar. Det ansvaret måste utkrävas av privata företagsledare, chefer inom statliga verksamheter och politiker. Låt oss börja med att ta bort bonusar och sätta lönetak för statliga chefstjänster.
LARS OHLY
partiledare (V)
