När världens tredje största biografkedja, AMC, 1999 etablerade sig i Sverige bestämde SF att deras filmer endast skulle visas på det helägda dotterbolaget SF Bio.

Således kunde bland andra Sagan om ringen-trilogin, de tre mest publikdragande filmerna under 2000-talets början, aldrig visas i AMC:s salonger.

2003 kastade AMC in handduken och sålde sina salonger i Kungens kurva i södra Stockholm till SF. Exemplet med Sagan om ringen-trilogin visar att Bonnier genom SF kontrollerar distributionen inte bara av rader av svenska filmer utan också av attraktiva utlandsproducerade filmer.

De svenska filmerna kontrollerar man givetvis också i allt väsentligt. Till dags dato har exempelvis de båda Bonnierproducerade Arn-filmerna haft drygt 1,6 miljoner besökare på bio, en marknad som omsätter drygt en miljard och totalt domineras av SF och dess dotterbolag Svenska Bio.

När filmerna slutar gå på bio släpps de som hyr- och köpfilm. Den marknaden omsätter tre miljarder kronor om året.

Två stora aktörer för distribution och försäljning på hyrmarknaden är Expericard och Home Enter, av Bonnierkoncernen helägda dotterbolag. De sätter villkoren för releasedatum och marknadsföringsinsatser på denna marknad.

Från Bonnierkoncernen fristående producenter och distributörer har varken manöverutrymme eller förhandlingsmöjligheter.

När Arn-filmerna visas på Fri-tv gör den allt vanligare samfinansieringen att de visas i Bonnierägda TV4 – ett tv-bolag som kan dra goodwillväxlar på att de deltar i det svenska filmavtalet. TV4:s bidrag till Filmavtalet under 2007 uppgick till drygt åtta miljoner kronor.

Två av de filmer som fick störst produktionsstöd av Svenska filminstitutet under 2007 (Arn och Mamma Mu och Kråkan) producerades av SF och fick sammanlagt 13 miljoner kronor i produktionsstöd.

Koncernen fick med andra ord ut ett belopp från Filmavtalet som är betydligt större än vad man direkt bidrog med. Filmpolitiken bidrar till Bonniers ekonomiska kretslopp.

Den enda länk i denna kedja Bonnier inte har dominerat hittills är betal-tv. Närmare hälften av svenska hushåll har en filmkanal som de betalar extra för utöver ordinarie kabel- eller satellitutbud. Antalet människor som har en filmkanal hemma är större än de som regelbundet går på bio.

Denna saknade länk i kedjan ordnades genom att Bonnier, genom TV4, för lite mindre än fem månader sedan lade ett bud på drygt tre miljarder kronor för Canal+.

Canal+ kontrollerar 75 procent av distributionen för visning på betal-tv av film från de åtta stora filmbolagen i Hollywood. I och med TV4:s förvärv av Canal+ kommer alltså svensk film, liksom Hollywoodfilm i allt högre utsträckning, att erbjudas konsumenterna endast via Bonniermedier: SF Bio, distribution av hyr- och köpfilm, SF Anytime, Canal+, TV4 Film och TV4.

I förlängningen riskerar Bonniers styrning av både innehåll och distribution att du som konsument inte har full möjlighet att bestämma vad du vill se. Det gör Bonnier åt dig.

Sveriges filmproducenter, regissörer och manusförfattare kommer i allt större utsträckning att vara hänvisade till Bonnier för att hitta en publik till sina filmer.

Det kreativa skapandet av ett kvalitativt och varierat filmutbud mår bra av en mångfald möjligheter att finansiera produktioner och att nå ut. Nu riskerar filmkulturen att få stå tillbaka för Bonniers dominerande ställning och affärsmål.

Konkurrensverket har med fokus på sportsändningar i tv inte funnit något att invända mot TV4:s köp av Canal+.

Man talar i sitt beslut om starka säljare, något som i allra högsta grad saknas inom den svenska filmen. Man har alltså helt missat att beakta effekterna på den fristående svenska filmproduktionen.

Den oberoende utredning om svensk filmbransch som engelska SPI/Olsberg nyligen gjort på uppdrag av Film i Väst och Producentföreningen har som en av sina slutsatser att SF:s dominerande roll är negativ för utvecklingen av den svenska filmbranschen.

Filmutredaren Mats Svegfors måste nu ta tag i denna viktiga strukturella fråga, där en klok filmpolitik blir viktigare än någonsin.

BO-ERIK GYBERG

rektor för Nyckelviksskolan och tidigare ordförande för Filmallians Sverige

Gyberg har bland annat varit filmkonsulent vid Filminstitutet och rektor för Filmhögskolan i Göteborg.