En nedlåtande syn på Grekland lyser igenom.

Kajsa Moström

De senaste dagarna har medierna fyllts med en indignerad debatt om rättssäkerheten i Grekland, med åtföljande bojkottkrav. Anledningen är mycket brutal: en svensk kvinna, Anna, anmälde en grekisk man för våldtäkt. Utredningen lades snabbt ner. I stället åtalades Anna för förtal.

Självklart är detta förlopp helt förkastligt. Våldtäkt är ett av de grövsta brott som finns. Att utsättas för en våldtäkt hör till de mest kränkande behandlingar som kan tänkas och sätter livslånga spår i offrets själ.

Det är lätt att låta bojkottreflexen styra. Men verkligheten är betydligt mer nyanserad än så.

Frågan är också vad man bojkottar. Vi måste skilja på vad som handlar om en föråldrad genuskultur, vanlig runt Medelhavet, och en syn på medborgerliga rättigheter som håller på att anpassas till en gemensam europeisk grundsyn.

I en liten lokaltidning på Kreta uttalades uppfattningen att svenska kvinnor ofta anklagar grekiska män för våldtäkt i syfte att få ut försäkringspengar. Denna bisarra åsikt fördes sedan vidare av en grekisk ambassadtjänsteman i Stockholm som sedan omedelbart fick sparken av grekiska UD. En tydlig markering från officiellt grekiskt håll.

Att Anna nu kallas ner till Grekland för att stå till svars i domstol sätter ljuset på det som debatten kring detta dramatiska fall handlar om – är Grekland att lita på? Är Grekland ens en värdig medlem i EU?

Många inlägg präglas av en förenklad och uppriktigt sagt rätt nedlåtande syn på Grekland. Senast är det professorn i civilrätt Mårten Schultz som på Brännpunkt 21/4 menar att svenska turister ska bojkotta Grekland.

Bojkottreflexen reser då en ny fråga: vart kan man resa egentligen? Om vi ska undvika länder som inte delar vårt rättsmedvetande eller vår moral, vilka blir kvar? Ska vi nöja oss med att resa i Norden? Kan vi resa till USA där vi riskerar att dömas till döden? Till Italien där unga halvnakna kvinnor används som utsmyckningar i tv-underhållningen? Kan vi någonsin åka till södra Europa, till Balkan, till arabvärlden, till Israel, till Asien – eftersom andra länder har vanor och lagstiftning som vi inte alltid gillar? Innebär skillnader i synen på moral, religion, sexualitet, prostitution, våld, matvanor och så vidare att man ska stanna hemma? Självklart inte. Men vi måste resa med öppna ögon.

Visst finns det skillnader mellan Grekland och Sverige. Det finns skillnader i lagstiftning och rättspraxis. Dessa skillnader minskar dock för varje år – inte minst är det Grekland som ligger på och pläderar för mer enhetlig lagstiftning inom hela EU.

Sverige har enligt statistiken fler våldtäkter än de flesta andra länder, för i Sverige definieras inte bara överfallsvåldtäkter som övergrepp, utan även våldtäkter som sker inom äktenskapet, bara för att ta ett exempel. Mörker- talet i andra länder, som Grekland, är stort.

Blir då situationen för grekiska kvinnor, som oftare än svenska utsätts för våldtäkt i Grekland, bättre för att vi som svenskar skulle välja att inte resa till Grekland? Knappast. Den grekiska lagstiftningen och rättspraxisen förändras bara genom att synen på män, kvinnor, jämställdhet och rätt till sexualitet förs framåt. Det kommer inte att hända om vi isolerar oss från varandra och lämnar Grekland åt sitt öde.

Att då mana till bojkott motverkar helt det förmodligen goda syfte de debattörer har som föreslår detta. Att bojkotta innebär att bevara dessa skillnader. Att resa innebär tvärtemot att öka förståelsen mellan olika folk och föra in inspiration från andra länder. Att resa är i sig en god och demokratisk gärning.

Se bara på upproren i arabvärlden som nu sprids från land till land. De upproren startade i Tunisien och Egypten, de största turistmålen. I just de länderna gick det också relativt snabbt att avsätta diktatorerna. Och turisterna återvänder nu till mer demokratiska och välmående länder. Det finns en anledning varför vissa diktaturer som Burma och Nordkorea har stängda gränser.

Men det är ändå inte främst dessa kulturella skillnader som får debattörer att kräva bojkott och som får en nedlåtande syn på Grekland att lysa igenom i många inlägg. Utan det är synen på Grekland som rättsstat. Det är inte riktigt rättvist.

Fallet kommer att tas upp i Greklands högsta domstol, och den ambassadtjänsteman som uttalade sig föraktfullt och fördomsfullt om svenska kvinnor som turistar i Grekland fick sparken och kallades hem inom något dygn. Det om något är en stark signal om att den grekiska staten inte tolererar sådant.

Att Anna utsatts för en vidrig behandling på lokal nivå är oursäktligt i sig, och vi hoppas nu att Greklands högsta domstol hanterar ärendet på det sätt det ska enligt grekisk rätt.

Och vi konstaterar också att vi skapar inte debatt och kulturell förståelse genom bojkott och isolation utan genom resor och människors möten.

KAJSA MOSTRÖM

informationschef Apollo