• Det förekommer att poliser ljuger i domstol.
• Detta är bland annat en del av en osund kåranda hos vissa poliser.
• Åklagarna tillgodoser ibland inte kravet på objektivitet.
• Jag är övertygad om att det sitter oskyldiga i svenska fängelser.
• Det kan bero bland annat på att domstolarna ibland förslappas i sin bevisprövning.
• Dessa brister är mycket allvarliga.

Vilka av dessa ”svepande formuleringar” har Bodström sakliga invändningar emot? Jag har goda belägg för dem alla, inte bara ”en känsla” eller samtal med ”ett par advokater”.
Bodström säger att jag bör rikta kritiken mot dem som har begått misstagen. Det har jag delvis gjort, bland annat genom att initiera och ställa mig bakom rapporten Felaktigt dömda.
Men systemfel måste angripas även på andra sätt. Att poliser ljuger i domstol är ett problem inte minst för att det sällan kan fastslås. Och att någon har dömts oskyldig kan inte konstateras förrän efter resning, om ens då.

Jag har valt att uttala min övertygelse när jag bedömt mig ha tillräckliga belägg för den. Och jag hoppas att medvetandegörandet, öppenheten och debatten föder nyttiga förändringar.

Det är en självklarhet att inte alla landets poliser, åklagare eller domare kan lastas för de brister som finns. Merparten är mycket skickliga och samvetsgranna, och även den som är skicklig måste få göra fel ibland. Det hindrar inte att det jag sagt är riktigt.
Denna diskussion tycks koka ner till frågan om man som JK får säga sanningen eller inte.

Jag anser att varje JK inte bara får utan också bör säga som det är.

Enligt Bodström förekommer det att poliser ljuger i rätten och att åklagare och domare gör fel. Men han säger inget om hur absolut oacceptabelt det är att poliser ljuger, att åklagare inte är objektiva och att oskyldiga sätts i fängelse.
Därmed ställer han in sig i ledet av jurister som intar en ursäktande attityd till brister som orsakar stort lidande.

Som minister visade Bodström inget intresse för den utredning som bland annat visar att elva personer har dömts till långa fängelsestraff de senaste 15 åren för att sedan frikännas sedan stora brister konstaterats i flera fall.
Motsvarande siffra för de 40 åren dessförinnan var två personer. Inte heller visade han intresse för de belägg jag har för en osund kåranda i delar av polisen.

Det man inte vill se kan man blunda för. Då slipper man hantera svåra problem. Men man gör inte ett bra jobb som justitieminister.

Det viktiga är sakfrågan, alltså rättssäkerheten. Därför måste polisen fortsätta sitt goda arbete med etikfrågorna. Därför måste kvaliteten bli hög i alla brottsutredningar. Därför måste rättsväsendet ges tillräckliga resurser för sitt arbete.

Och därför hoppas jag att den nuvarande justitieministern ordentligt överväger mina förslag med anledning av rapporten Felaktigt dömda.

Göran Lambertz
justitiekansler