Hur många svenskar i arbetsför ålder står stadigvarande utan ett arbete att gå till varje morgon? Det har Statistiska centralbyrån (SCB) helt nyligen räknat ut för år 2003.
Det är 1 033 338 ”helårsekvivalenter”. Eller annorlunda uttryckt: var femte svensk! (Två sjukskrivna på halvtid under ett år blir en helårsekvivalent.)
Denna dryga miljon fördelar sig på 408 285 förtidspensionärer, 259 771 sjukskrivna, 191 225 arbetslösa, 88 893 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och 85 164 som försörjs med socialbidrag.
Utmaningen till oss alla finns sammanfattad i fyra rader ur vår kanske tusenåriga Havamal:
Enbent man rider
Döv man går vall
Enögd man duger till drabbning
Blott lik gagnar föga till
Denna fornnordiska visdom går i sin tur att sammanfatta i just ”det finns bruk för alla”, en markering som för övrigt även är inskriven i vårt lands grundlag: ”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete...”
Hur väl uppfylls detta åliggande?
Från avsikt till tillämpning är steget alltså
tyvärr mycket långt. En socialnämnd eller en arbetslöshetskassa kan nämligen ”spara” pengar om en av dess ”brukare” t ex omvandlas till förtidspensionär. Eftersom pengarna då tas - ur en annan kassa.
Effekten blir alltför ofta ett cyniskt Svarte Petter-spel med människor som har svårt att hävda sin rätt till en meningsfull sysselsättning. Men det innebär också ett väldigt slöseri med mänsklig förmåga, mänskligt välbefinnande och ekonomiska resurser.
Socialförsäkringarnas kostnader för dagens förtidspensionärer fram till övergången till ålderspension har beräknats till inte mindre än 640 miljarder kronor.
Enligt f d finansminister, numera vice statsminister, Bosse Ringholms egen statssekreterare, Jens Henriksson, skulle en procentenhet fler i arbete, (alltså 40 000 fler) öka skatteinkomsterna med runt tolv miljarder kronor.
Samtidigt skulle samhällets utgifter minska med 5-6 miljarder kronor. Det ger cirka 17 miljarder i behållning, som kunde användas till välfärd inom t ex vård, skola och omsorg. Och
till att minska stressen för de otaliga översysselsatta och överbelastade som i dag riskerar att bränna ut sig och därmed ytterligare bidra till en nedåtgående spiral.
Sedan ett tiotal år finns i området mellan Vänern och Vättern en ideell förening som heter ”Det finns bruk för alla!”.
Den bildades av två pensionerade primärvårdsdirektörer, Stig Karlsson, Skövde, och Sture Höggrund, Falköping.
Fyra kommuner, fyra försäkringskassor, fyra arbetsförmedlingar och landstinget samarbetade för att bilda verksamheten. Dess syfte är att förbättra hälsan och ge ökat välbefinnande och utveckling, samt på det sättet minska behovet av olika former av bidrag.
Föreningen vill också ta vara på initiativ och resurser hos arbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade, handikappade m fl. Många av dessa både vill och kan arbeta, men kanske inte på sin gamla arbetsplats, eller med sina gamla arbetsuppgifter.
Den s k arbetslinjen skulle inte bara vara mer rehabiliterande för dem, utan också utomordentligt mycket mer
lönsam för samhället.
I dag är det cirka 150 personer som arbetar i Bruk för alla, fördelade på 15 olika verksamheter. De flesta går på sina olika bidrag, men man har även 50 personer anställda.
Bruk för alla bär ett levande vittnesbörd om en bättre framtid, såväl ekonomiskt som psykosocialt. Inte bara för dessa 150 utan också för hundratusentals andra i liknande situation. Om bara de ansvariga ville lyssna.
