Somalia har drabbats av den värsta torkan på 60 år. Läget förvärras dessutom av pågående konflikter och flyktingströmmar, både inom landet och till Kenya och Etiopien
AP
Biståndsorganisationer rapporterar att länderna vid Afrikas horn drabbats av den värsta svältkatastrofen på 60 år. Samtidigt kommer beskedet att regeringen tar nästan en miljard kronor från biståndsbudgeten till statskassan.
Biståndsminister Gunilla Carlsson påstår att det finns utrymme i biståndsbudgeten att flytta en miljard till statskassan. Det är ett anmärkningsvärt påstående. Vår biståndsminister signalerar att biståndspengarna inte behövs till bistånd, samtidigt som östra Afrika drabbats av den värsta hungerkatastrofen på flera generationer. Ett läge där man kan tycka att en biståndsminister i stället borde slåss för att få fram mer pengar till akut bistånd och fattigdomsbekämpning.
Men problemet är större än så. Den miljard som nu tas från biståndsramen till statskassan räknas fortfarande som bistånd, genom minst sagt kreativ bokföring.
Totalt ska 1038 miljoner kronor dras av från biståndsramen som skuldavskrivningar för Demokratiska republiken Kongo samt Togo. I praktiken är det dock bara 52 miljoner kronor av de 1038 miljonerna som går till skuldavskrivningarna. Hur är detta möjligt?
Den första summan, 1038 miljoner, är bruttovärdet på skulderna – de ursprungliga skuldbeloppen från 1970-talet på 373 miljoner uppräknade med ränta på ränta. Bruttovärdet är dock långt ifrån de här skuldernas verkliga värde. Tittar man på beloppen som Exportkreditnämnden reserverar för förutsedda förluster i myndighetens årsredovisning, där också skillnaden mellan skadefordringarnas bruttovärde och nettovärde framgår, blir det tydligt hur lite dessa skulder i praktiken är värda. Hur lätt det skulle vara att bara efterskänka dem utan att samtidigt ta pengar från biståndet.
De 52 miljoner som myndigheten Exportkreditnämnden får i kompensation för att regeringen beslutat att de här skulderna ska avskrivas är närmare skuldernas egentliga värde. Det motsvarar ungefär fem procent av skuldbeloppet med ränta.
Man kan fråga sig varför regeringen då väljer att ange hela bruttovärdet på 1038 miljoner som skuldavskrivning i avräkningarna från biståndsramen. Gunilla Carlsson påstår i en radiointervju att beslutet är i enlighet med internationella regler om hur bistånd får användas. Här hoppar man nästan till av biståndsministerns upprörande låga ambitionsnivå i biståndsfrågor. Även om Sverige tillhör OECD-länderna måste vi inte beräkna skuldavskrivningarna på det sätt som DAC-reglerna tillåter.
DAC-reglerna är ett golv, inte ett tak. Medlemmarna i OECD förbinder sig att inte vara sämre än DAC, men det är fullt möjligt att vara bättre. Norge, som också är ett OECD-land, räknar inte upp skuldavskrivningar på det här sättet, och Sverige gjorde inte heller så före 2007.
Det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som 2006 för första gången räknade skuldavskrivningar som bistånd. Man kan helt klart ifrågasätta även det beslutet.
Men den socialdemokratiska regeringen räknade bara vad skulderna ansågs värda i praktiken. Inte hela det ursprungliga beloppet, plus ränta på ränta. Det är ljusår från att blåsa upp skuldernas storlek så mycket som möjligt för att kunna göra stora avräkningar från biståndsramen, på det sätt som regeringen Reinfeldt gör.
Vi som är socialdemokrater vill se en allmän skärpning av DAC-riktlinjerna för vad som får räknas som bistånd, så att den typ av bokföringsmanöver som regeringen ägnar sig åt inte längre blir tillåten. Fram till dess anser vi att Sverige bör gå före och räkna bistånd på ett mer moraliskt sätt. De pengar som regeringen säger ska gå till bistånd måste gå till bistånd.
Enligt Unicef är redan 11 miljoner människor i länderna vid Afrikas horn i akut behov av humanitär hjälp. Regeringen har hittills sagt att man skjuter till 30 miljoner i extra stöd till de katastrofdrabbade områdena. Samtidigt tar de alltså 986 miljoner från biståndsbudgeten. 986 miljoner kronor som inte kommer rädda tusentals liv som hade kunnat räddas. Inte gå till mat åt svältande barn. Inte bli till läkarvård för kvinnor och barn som utsatts för massvåldtäkter. Inte bli till livsviktig infrastruktur i länder där inget i samhället fungerar.
Sverige har under decennier fört en ansvarsfull biståndspolitik. Det är svårt att påstå det längre.
VIOLA FURUBJELKE (S)
f d ordförande i riksdagens utrikesutskott
SARA GUNNERUD (S)
ordförande för Unga S-kvinnor Rebella
ARHE HAMEDNACA (S)
riksdagsledamot
GUNILLA KÄLLENIUS (S)
professor och forskare om tuberkulos
