Lena Hjelm-Wallén vill inte ha en långsiktig militär närvaro i Afghanistan (Brännpunkt 20/10). Jag är den förste att hålla med om att så fort det är möjligt ska naturligtvis den militära insatsen avvecklas. Men än är vi inte där. Och jag befarar att vi inte kommer att vara det imorgon heller. Fakta på marken talar ett annat språk än vad förhoppningar om ett väldigt snart militärt tillbakadragande gör.
Mycket har förvisso blivit bättre i Afghanistan under de senaste åren. I dag har landet en demokratiskt vald regering och president. Två miljoner flickor får gå i skolan. 80 procent av landets befolkning har tillgång till grundläggande hälsovård mot tidigare bara en tiondel så många. Det har vi all anledning att vara stolta över.
Samtidigt är de fortsatta utmaningarna enorma. Ännu bränns skolor ned, civila hotas till livet och hjälparbetare attackeras. Bara en mindre del av den afghanska armén är fullt stridsduglig.
En långsiktig civil närvaro i Afghanistan ser ut att förutsätta en långsiktig militär närvaro. Så länge som våra biståndssatsningar är i behov av militärt skydd, vore det rent av dumdristigt att avbryta den militära insatsen. Afghanistan är idag det största mottagarlandet av svenskt bistånd och under den gångna mandatperioden mer än fördubblades det svenska biståndet.
Tidigare har det funnits en bred politisk samsyn kring den här typen av frågor. Det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som 2002 fattade beslut om det svenska engagemanget.
Så sent som på den socialdemokratiska kongressen 2009 formulerade sig den socialdemokratiska partistyrelsen mycket klokt kring Afghanistan: ”Det är tyvärr uppenbart att Afghanistan kommer att vara i stort behov av säkerhetshöjande och fredsfrämjande stöd under många år framöver. Utan detta kommer säkerhetsläget för afghanerna att förvärras och möjligheterna till biståndsinsatser att avsevärt försvåras, kanske till och med omöjliggöras. Utan internationell närvaro föreligger också en mycket stor risk att talibanerna återtar kontrollen över Afghanistan.”
Jag hoppas att Socialdemokraterna ska ompröva den rödgröna kompromissen på området och istället återgå till sin egen politik. Vi ska inte ha militär närvaro en dag längre än nödvändigt, men bara talibaner vinner på att vi lämnar Afghanistan innan uppdraget är slutfört.
JOHAN FORSSELL (M)
riksdagsman och ledamot av Försvarsutskottet
