När marken gungar under fötterna kan det vara värt att höja blicken mot horisonten för att inte drabbas av yrsel. Regeringen har nyligen avsatt Sidas generaldirektör och skall återkomma med klarare direktiv för Sida. Om detta är ”politik, politik, politik” eller ett steg i en reformering och effektivisering av det svenska biståndet skall jag låta vara osagt.
Det har knappast gått någon förbi att det svenska biståndet skakats om på senare tid och att Sida dragit undan mattan för fötterna genom att dra över sin förvaltningsbudget, vara senfärdiga i att utveckla resultatstyrning och inte hanterat korruption med tillräcklig emfas. Samtidigt har vi ett svagt utrikesdepartement som har ont om resurser och problem med att formulera styrningen av Sida på ett långsiktigt och konsekvent sätt. Varje biståndsminister har också en tendens att vilja sätta sitt märke på biståndet genom olika initiativ och prioriteringar.
Det finns dock mer djupgående utmaningar som svenskt bistånd står inför. Visst, bistånd är kontroversiellt och i kris med jämna mellanrum. Biståndet kan också göra gott, även om det kan vara svårt att påvisas. I dagens globaliserade värld är det istället själva biståndskonceptet som kan ifrågasättas. Det finns ett antal anledningar till detta: den gamla världsordningen med utvecklade respektive fattiga länder håller på att suddas ut, det finns allt fler alternativa penningflöden och det blir allt mer klart att länder själva måste bestämma sin utvecklingsväg.
Sverige har en stolt tradition av solidaritet med fattiga länder och av att låta en oberoende myndighet administrera pengarna på bästa sätt för att hjälpa fattiga människor. Det låter behjärtansvärt, men leder till två grundläggande problem.
För det första underskattas de politiska underbyggnader som biståndet vilar på. För bistånd är politik. Bistånd innebär i stor utsträckning att givaren lägger sig i mottagarens inhemska angelägenheter, har åsikter om politikföring och påverkar det lokala samhället.
För det andra leder uppdelningen mellan politik (UD) och genomförande (Sida) till styrningssvårigheter och inte minst en splittring av begränsade svenska resurser.
Om vi höjer blicken mot horisonten, hur skulle det svenska biståndet kunna se ut istället? Här kommer några idéer:
Fortsätt att ge. Det är viktigt att slå fast att behovet av global solidaritet och av att bekämpa globala orättvisor på intet sätt ha minskat. Sverige bör fortsätta avsätta betydande belopp för detta arbete och det svenska det svenska enprocentsmålet kan skapa ett skydd mot politiska svängningar. För att undvika utbetalningshets skulle man kunna tänka sig att pengarna läggs in i en global utvecklingsfond och används allt eftersom behoven uppstår.
Verka för global utveckling. Samtidigt som biståndet ansätts allt hårdare är det värt att påminna om att Sveriges riksdag för ett antal år sedan beslutade om en modig och på många sätt världsunik samstämmighetspolitik i form av Politiken för Global Utveckling (PGU för de invigda). Dess mål är att ”bidra till en rättvis och hållbar global utveckling” och att alla olika politikområden skall sträva mot detta mål. Givet att varje land självt måste bestämma hur den inhemska fattigdomen skall hanteras (humanitära katastrofer undantaget), skulle ett alternativ vara att bredda biståndet till att förbättra förutsättningarna för global utveckling och fattigdomsminskning, snarare än att vara helt fokuserat på fattigdomsbekämpning.
Detta arbete skulle kunna inriktas än mer på att hantera så kallade globala nyttigheter, ökad samstämmighet mellan exempelvis handelspolitik och utvecklingsmål, påverkan av internationella organisationer och EU samt ökat deltagande av svenska aktörer för att exempelvis sprida svensk förvaltningskunskap.
Tala med en mun. Arbetet för global utveckling kräver en stark sammanhållande kraft och ett effektivt användande av resurser. Själva genomförandet kan vara uppdelat på många aktörer, men policyformulering, samordning och uppföljning bör vara centralt samlat på Regeringskansliet. Inblandade myndigheter bör ha tydliga förvaltande eller analytiska uppgifter.
Radikala förslag visst. Förhoppningsvis får debatten om det svenska biståndet nu nytt bränsle och kan kanske till och med bli en valfråga. Håll dock ett öga på horisonten.
