Medicinsk expertis bekräftar att inget sent aborterat foster är livsdugligt. Lungorna saknar viktiga funktioner, så fostret kan inte andas på egen hand. Hjärnan är också långt ifrån färdigutvecklad. Fastän den teoretiska kapaciteten finns för sinnesförnimmelser så är perceptionen inte utvecklad och neurologiskt sett finns det heller inget som tyder på att fostret har en jagupplevelse.
I Sverige stillar man inte fostret innan aborten. Det kan innebära att det aborterade fostret i sällsynta fall visar upp vad som kallas reflektoriska livstecken. Dessa är rörelser som beror av det autonoma nervsystemet. Redan mycket tidigt i graviditeten kan man till exempel observera fostrets hjärta slå och dess lungor röra sig, fastän det redan är försett med syre via navelsträngen.
Att ett foster tar andetag är alltså inte särskilt konstigt; så har det betett sig ända sedan tiden då lungorna först bildades.
Det upplevs som psykiskt påfrestande för många abortsköterskor när fostret rör på sig efter aborten. Det är fullt begripligt. Men sedan Dagens Medicin först slog larm om psykisk ohälsa på abortklinikerna har abortmotståndare begagnat sig av dessa små rörelser i en försåtlig retorik. Man beskriver det som att foster ”lever” efter aborten och sedan ”läggs att dö”. Genom att slarva med definitionerna och likställa rörelser med livstecken skapar man en pseudodebatt.
Ingen människa kan leva i en timme utan syre. Fastän aborterade foster inte ens har någon förmåga att andas på egen hand framställer Birro förloppet som en utdragen dödskamp, vilket är en omskrivning som våldför sig på fakta och utsätter aborterande kvinnor för förvirring och oro i en redan psykiskt påfrestande situation.
Abortmotståndarna gör därmed en Disneydebatt av abortfrågan. De målar upp bilder av små älskvärda personer som kämpar mot omöjliga odds i en kall, hård värld. Man slår an samma strängar i oss som får oss att gråta när Bambis mor blir skjuten. Istället för en abortlag byggd på medicinska fakta vill Birro ha en lag som lutar sig mot en sådan svartvit känslodynamik.
Diskussionen om foster som visar livstecken handlar ytterst om var man drar en gräns mellan foster och människa. Abortmotståndarna har drivit den frågan i alla år. Men det handlar sällan om att räkna veckor. Förr eller senare väcks förslaget att helt enkelt utradera skillnaden mellan en cellklump och en människa.
Birro begagnar sig av den mest utslitna av alla politiska klyschor, den om PK-eliten. I motsats till ett grupptänkande etablissemang utmålar han sig som en motarbetad, ensam sanningssägare. Han är så illa tvungen att ta till detta retoriska knep, för han kommer inte att finna några fakta som hjälper honom att vinna abortdebatten.
MATTIAS IRVING
Seglora smedja
