I går presenterade regeringen sin vårbudget som bland annat innehöll besked om att en kvotplikt för biobränsle i bensin och diesel ska införas ( Brännpunkt 14/4). Men mer biobränsle i våra fordon innebär ökad konkurrens om odlingsytan i utvecklingsländerna. I dag marscherar tusentals småbönder världen över för att kräva sin rätt till mat och jord. Sverige och EU måste hörsamma dessa röster och låta jordbruksmark användas för odling av mat – inte till framställning av bränsle.

Som en del av sin klimatpolitik satte EU år 2009 upp ett mål om att minst 10 procent av all energi inom den europeiska transportsektorn ska komma från förnyelsebar energi år 2020. Att bekämpa klimatförändringar genom satsningar på förnyelsebar energi har gjorts med goda intentioner. Men det har visat sig bli en katastrof. En ny rapport från nätverket Europafrica visar att Europas import av agrobränsle förvärrar situationen med landgrabbing i Afrika och leder till kränkningar av rätten till mat på en kontinent där många människor lever i fattigdom och hunger. Landgrabbing är ett allt vanligare fenomen där rika länder köper upp stora arealer av jordbruksmark i fattiga länder.

Odling av majs, afrikansk palm och sockerrör för produktion av agrobränsle kräver stora markarealer. För att nå de uppsatta målen om förnyelsebar energi är Europa i hög grad beroende av import av agrobränsle. Detta driver på en utveckling av landgrabbing, inte minst i Afrika där fenomenet är allra mest utbrett. Produktion av agrobränsle ligger bakom 66 procent av den landgrabbing som sker i Afrika – knappt 19 miljoner hektar. Bland de största investerarna är företag från Europa. De senaste åren har stora markinvesteringar ökat och inget tyder på att det är på väg att avta.

EU:s politik för förnyelsebar energi driver på efterfrågan på mark i Afrika på tre olika sätt. För det första lägger utländska investerare beslag på allt mer (billig) mark i Afrika för att producera agrobränsle för export till Europa. För det andra leder den ökade efterfrågan på agrobränsle inom EU till att allt mer mark som tidigare använts för matproduktion nu används till att odla grödor till agrobränslen. Det betyder att EU behöver importera allt mer mat, vilket ökar trycket på mark utanför EU. För det tredje så leder den ökade efterfrågan på jordbruksmark till höjda priser och spekulation där mark köps upp som investering, inte för att odla på.

Omkring en miljard människor i världen lever i hunger. De globala matpriserna är höga och svänger kraftigt. Mot denna bakgrund innebär landgrabbing ett allvarligt hot mot rätten till mat. Odling av grödor för agrobränsle driver fram ett industriellt och exportinriktat jordbruk i länder med bristande matsäkerhet. Småbönder trängs undan från sina marker för att ge plats åt produktion av agrobränslen. Rapporten visar att det framför är allt utländska investerare och lokala eliter som tjänar på de storskaliga agrobränsleprojekten. Befolkningen får inte del av vinsterna.

EU:s medlemsstater lever alltså inte upp till staters ansvar för mänskliga rättigheter utanför den egna statens gränser, i enlighet med Maastrich Principles on Extraterritorial Obligations of States in the area of Economic, Social and Cultural Rights. Agrobränslen är ett skolexempel på EU-politik som inte stämmer överens med utvecklingsmålen och EU:s åtaganden om att bedriva en samstämmig politik för utveckling.

EU:s beslutsfattare kan inte längre ignorera konsekvenserna av sin politik för förnyelsebar energi.

När nu politiken ska ses över 2012, måste EU tänka om och slopa 10-procentsmålet för förnyelsebar energi tills dess att dess effekter på matsäkerhet, miljö och mänskliga rättigheter har utretts ordentligt och politiken har förändrats för att garantera att den inte kränker rätten till mat. EU bör också verka för att på global nivå införa juridiskt bindande regler för investeringar i jordbruksmark för att förhindra landgrabbing. Marken i afrikanska länder behövs för att odla mat till människorna där. Inte för att driva bilar i Europa.

ANNELIE ANDERSSON

vice ordförande, FIAN-Sverige

FRANCISCO CONTRERAS

ordförande, Latinamerikagrupperna

ELISABET STRAND

talesperson, Klimataktion