”Jag är inte upprörd alls”, sa Carl Bildt när två moderata statsråd medgav svart arbetskraft. Det gör ”vanliga, dubbelarbetande, jämställda svenska familjer i ett skattetyngt samhälle”
Timbros Johan Norberg är inne på samma tankegång i en krönika i Dagens Industri. Skatterna är orimliga. De flesta tycker att det är okey att betala svart, och därför är det inget större problem. Djupt rotad borgerlig skattemoral i ett nötskal.
Maria Borelius första kommentar var en riktig höjdare. Hon betalade inte skatt för att hon inte hade råd att betala den. Tänk om vi skulle sätta en sådan princip i system, då har vi fått en ny bananekonomi i denna värld – nämligen Sverige.
Det som antyds i debatten är en etik som bygger på att om tillräckligt många gör olagliga handlingar är det rimligtvis rätt ändå.
Det är samma argument som droganvändare tillämpar. Det är olagligt att skaffa och inneha knark, men ändå okej, eftersom så många andra knarkar.
Jag hävdar att detta är dekadensens och samhällskollapsens etik. Att betrakta utbrett skattesmitande som en moralisk civil olydnad är ytterst tveksamt.
Om Norbergs skattemoral ska gälla kan vi medborgare strunta i att betala skatt om vi tycker att skatterna är höga. Vem ska avgöra var dessa gränser går?
Ska enskilda medborgare avgöra vilka sektorer som ska åtnjuta skattesubventioner enligt Norbergs mening? I praktiken manar Norberg till lagbrott och stöld.
Tycker man att skatterna är för höga bör man gå den rätta vägen och politiskt och demokratiskt arbeta för en förändring.
Jag förstår att en del tycker att det är ett hopplöst och långsamt företag. Det senaste valutslaget var i princip en seger för bibehållen välfärdsstat, mittenfåran, och befintligt skattesystem.
Enda sättet att protestera tycks vara att flytta till Monaco, som Kajsa Bergqvist har gjort. Men ska var och en tillämpa egna skattesystem och betala skatt efter vad man tycker är skäligt, då gungar hela skatte- och rättssystemet. Det kan väl knappast Norberg och Bildt ställa sig bakom.
För något år sedan höll jag ett föredrag i en stor frikyrka i Sverige om ekonomisk hederlighet. Jag läste det urgamla budordet för församlingen ”Du ska inte stjäla” och ställde frågan vad det betyder i dag. Bland annat pekade jag på betydelsen av att inte ägna sig åt svartarbete eller betala svart.
Det kändes som om en isande vind svepte rakt igenom byggnaden i denna utpräglade fromhets- och laglydighetsmiljö.
En kommentar efteråt var att alla närvarande hade nog någon gång betalat hantverkare svart. Det verkar som om vi alla simmar i samma båt, som Refaat el Sayed en gång sade.
Låt oss medge att denna brottslighet är spridd och accepterad i vida kretsar. Men då är det inte Norbergs, Bildts och Borelius moral som bör gälla. I stället bör vi sam-tala om hur moralen kan förbättras och hur riksdag och myndigheter kan skapa bättre metoder för att
bekämpa skattesmitning.
Varför inte säga som det är: att smita från skatt är stöld. Moraliskt är det samma sak som att åka till kommunhuset och sno en summa pengar ur kommunens kassa.
Ytterst handlar skatt om betalningen för vår gemensamma skola, sjukvård, polis, åldringsvård, socialförsäkringar, vägar, forskning med mera. Denna skattemoral måste vi värna om.
