På den socialdemokratiska partikongressen formulerade den nyvalde partiordföranden vad han tyckte kännetecknar det goda samhället: Ett samhälle där den som befinner på solsidan är beredd att hålla ett paraply över den som står i regnet. Det är med största sannolikhet en beskrivning av ett samhälle som en överväldigande majoritet av svenska folket – även många borgerliga väljare – ställer sig bakom.
Det moderatledda styret i Stockholm har i fem år i rad skurit ned på de sociala verksamheterna.
Roger Mogert
Ibland regnar det – i livet såväl som ute i naturen. Då vill vi att någon ställer upp och lånar oss ett paraply om vi är utan. Så värst mycket mer komplicerat än så behöver den svenska modellen inte beskrivas.
Dessvärre behöver man inte heller gå långt för att hitta exempel på hur hålen växer i den svenska modellens skyddsnät. Och tyvärr är Stockholm än en gång ett tydligt exempel. Här växer Solsidan. Många får det bättre. Samtidigt lämnas allt fler ute i regnet och snålblåsten.
Man kan se det på hur de hanteras som bedömts ha behov av socialtjänsten. De som trots att det blir svårare och svårare att komma igenom nålsögat ändå beviljas stöd. Bland dem ökar antalet som trots allt i slutändan inte får det som utlovats.
Kerstin på Kungskolmen fick löfte om trygghetslarm i november 2009. Ärendet avskrevs i oktober 2010 utan att Kerstin fått något larm. Kenneth i Skärholmen beviljades en bostad i juni 2008. Resurserna saknades så ärendet avskrevs i augusti 2010. Hur tror du han bor nu? Ramona i Bromma lovades en ledsagare i januari 2009. Hon fick aldrig någon. Hur tar hon sig fram?
Så ser verkligheten ut i dagens Stockholm. Allt färre tar sig igenom systemets spärrar. Och av dem som trots allt bedöms ha rätt till stöd, blir det allt fler som på grund av resursbrist ändå inte får det. Enligt den senaste rapporten från Socialförvaltningen ökar antalet som inte får sina behov tillgodosedda enligt lagen, trots beslut om insatser. De två sista kvartalen förra året var det 117 personer.
Så varför finns inte paraplyet där för den som behöver det på Stockholms skuggsida? Helt enkelt för att det moderatledda styret i Stockholm nu i fem år i rad skurit ned på de sociala verksamheterna, på de stockholmare som har de största behoven av samhällets stöd. Det kan handla om hemlösa, funktionshindrade, psykiskt sjuka eller misshandlade barn. Till dem finns inte längre pengar.
Samtidigt läcker pengar ut ur de sociala verksamheterna. I takt med att allt fler äldreboenden, missbruksenheter och institutioner för psykvård privatiseras, så går alltmer av de pengar som var tänkta att gå till dem som behöver stöd och hjälp, till multinationella företag vars huvudintresse är kapitalplacering. Det är företag som har sina huvudkontor på världens verkliga solsidor – som på Cayman Island eller Jersey – och som inte betalar en enda krona i skatt i Sverige.
I Stockholm måste borgerligheten och det moderata socialborgarrådet snart bestämma sig för vad som är viktigt. Att det alltid finns ett paraply åt den som står i hällregnet. Eller att det blir fler paraplydrinkar i solen till direktörerna på bolag som Attendo, Carema och Aleris?
ROGER MOGERT (S)
opoositionsborgarråd Stockholm
