Igår beslutade Europaparlamentet att årets Sacharovpris för tankefrihet går till de båda fängslade iranska oppositionsaktivisterna Nasrin Sotoudeh och Jafar Panahi. Och nyligen kom EU:s utrikesråd överens om att kraftigt utöka sanktionerna mot Iran, då alla EU:s 27 utrikesministrar i samklang meddelade att det råder en fördjupad oro kring Irans kärnenergiprogram och uppmanar Iran att följa sina internationella förpliktelser. FN konstaterade dessutom att situationen för oppositionsanhängare och minoriteter i landet har försämrats ytterligare.
Det finns ingen plats för naiva impulser från europeiska beslutsfattare i denna mycket allvarliga fråga.
Christofer Fjellner
Men mitt i denna utveckling bekräftade Europaparlamentet att delegationen för förbindelserna med Iran kommer att göra ett officiellt besök i Teheran från 27 oktober till 3 november. Jag är själv medlem av denna delegation, men jag är definitivt inte en av dem som är på väg österut och ställer mig helt emot denna resa. Jag tycker det är ytterst olämpligt att besöka regimen vid denna tidpunkt och jag har därför agerat för att resan ställs in.
Något som gör resan än mer osmaklig är att programmet har utformats av den iranska regimen själv. En av programpunkterna består rent av med ett möte med ordföranden för det iranska rådet för mänskliga rättigheter, Mohammad Javad Larijani, en man som välkomnar gripanden av människorättsaktivister som kämpar för ett fritt Iran. Som osmaklig twist är en av de aktivister vars gripande han välkomnat Nasrin Sotoudeh, en av pristagarna Europaparlamentet i fredags beslöt tilldela Sacharovpriset. Jag har för hela Europaparlamentet påtalat det absurda i att träffa den här mannen, särskilt som man samtidigt inte träffar de som verkligen förtjänar vår hjälp och vårt stöd.
Vi måste visa en enad front när det gäller Europas hållning gentemot Iran. Att skicka en officiell delegation signalerar att Europaparlamentet är av en annan åsikt än våra 27 utrikesministrar. Det undergräver även betydelsen av Sacharovpriset för tankefrihet och våra krav på Sotoudeh och Panahis frigivande. Det är i alla fall så den iranska regimen kommer att tolka och beskriva besöket, för att inte tala om budskapet det sänder till alla våra europeiska medborgare med iransk bakgrund som har flytt regimens förtryck för frihet och demokrati här i EU.
Det finns ingen plats för naiva impulser från europeiska beslutsfattare i denna mycket allvarliga fråga. Ett officiellt delegationsbesök från Europaparlamentets måste främja demokratiska reformer och bidra att få till ett slut på förtrycket. Men såsom besöket är utformat finns det inga sådana möjligheter. Att resa till Iran vid denna tidpunkt är istället ett hån mot de iranska oppositionsaktivister som riskerar sina liv i kamp mot regimen.
CHRISTOFER FJELLNER (M)
ledamot av Europaparlamentet, medlem av delegationen för förbindelserna med Iran
