Bo Pellnäs

Det är otillständigt att Sveriges säkerhet hanteras som en reklamkampanj för skönhetsmedel.

Bo Pellnäs

I politiken är språket det viktigaste verktyget. Hittar man de rätta orden vid det rätta tillfället får man acceptans för hur man beskriver verkligheten. Det finns dock en gräns för hur långt man kan driva språket. Verkligheten själv sätter den gränsen. Uppfattar människor att det som sägs inte stämmer med det man ser, får politikerna en narrkåpa på huvudet. Verkligheten blir deras fiende. Detta gäller alla politikområden utom ett, nämligen försvars- och säkerhetspolitiken. Så länge krigets katastrof inte drabbar landet, kommer realiteter sällan att sätta politikerna på det avgörande provet. Det är väsentligen lättare att bluffa, fara med halvsanningar eller rent av att ljuga utan att riskera att bli avslöjad när man talar om säkerhetspolitik.

När tågen står stilla är det uppenbart för alla att transportpolitiken har misslyckats.

När mängder av svenskar dör i tsunamikatastrofen och utrikesministern ändå går på operan blir det tydligt att regeringens krishantering inte fungerar. Människor hör vad som sägs, ser vad som sker och noterar skillnaden.

På säkerhetspolitikens område ställs problemen sällan i ett avslöjande ljus. Politiker i försvarsutskottet kan utan att rodna hävda att det svenska försvaret är i toppklass.

Det senaste skamgreppet är att man lutar sig mot det man kallar ”Natos utvärdering av det svenska försvaret”. Den som inte vet bättre får lätt uppfattningen att Nato på plats har genomlyst det svenska försvaret, kontrollerat förbandens utbildningsnivå, studerat vår krigsplanläggning, värderat summan av vår förrådshållning av ammunition, gått till botten med vår krigsreparationstjänst och de tiotusen andra ting man måste titta på innan man kan uttala sig om det svenska försvarets kapacitet.

I själva verket har Nato inte ens besökt Sverige i detta syfte. Det man värderat är en skrivelse från regeringen, som beskriver den planering man säger sig ha för det svenska försvaret. Känner man till den svindlande verbala trapetskonst som länge kännetecknat försvarsdepartementet, är det lätt att föreställa sig hur framtidens krigsorganisation har målats upp i de mest förförande termer. Moderaterna beskriver Natorapporten med ett språkligt tempus som lurar oss att tro att de förband som Nato sägs ha värderat verkligen finns.

Att den svenska armén inte hade ett enda organiserat krigsförband när Nato-officerare i Bryssel läste rapporten, försöker man med språkets hjälp dölja för oss. Det är med beundransvärd fiffighet och stor fräckhet som försvarsdepartementet använder presens för att beskriva futurum.

Nu meddelar regeringen att man avser att köpa nya Jas-flygplan i samverkan med Schweiz. Man påstår att ”Vi kan anskaffa 40-60 plan utan att det sker på bekostnad av övriga delar av försvaret”. Här överskrids högst sannolikt gränsen till den rena lögnen.

Många helt avgörande faktorer när man skall värdera försvaret är heller aldrig tillgängliga därför att de döljs av hemligstämplar. Vi får aldrig veta hur många jakt- och attackrobotar det svenska flygvapnet förfogar över, hur många moderna torpeder marinen disponerar eller hur det är ställt många andra gränssättande förmågor. Den som är insatt i hur försvaret sparar när medlen tryter, kan hysa en välgrundad tro att allt inte är väl beställt, för att nu använda ett understatement.

Kunskapen om vår förmåga finns inom Försvarsmaktens ledning. Det är viktigt att de som har insyn också vågar förmedla sin kunskap till allmänheten. När ÖB i Visby nyligen öppet deklarerade den organisatoriska konsekvensen av försvarets ekonomi blev han, enligt vanligtvis välunderrättade källor, utsatt för en massiv kritik från moderaterna i regeringen. Man kan bara hoppas att han med karriären fullbordad inte låter sig skrämmas till tystnad. En lång rad av hans företrädare har alltid valt tystnaden.

Vår demokrati undermineras allvarligt om de högsta tjänstemännen i försvaret låter sig korrumperas till tystnad och inte vågar berätta i sakliga termer vilka konsekvenser som följer av politiska beslut. Att göra detta är svårt. Det kräver erfarenhet och hög integritet för att inte anklagas att agera politiskt i den fråga där man yttrar sig.

Nu är det emellertid hög tid att de professionella repar mod och så sakligt som möjligt beskriver den försvarsorganisation som Moderaterna sätter till världen. Även medierna måste besinna sitt ansvar att granska regeringens språkbruk när det gäller vår säkerhetspolitik. Det är otillständigt att Sveriges säkerhet hanteras som en reklamkampanj för skönhetsmedel.

Den som värderar utvecklingen i vårt europeiska närområde och ställer det i relation till vår troliga försvarskapacitet runt år 2025, ser att tiden snabbt håller på att rinna ut. Moderaterna är med obegriplig tjurskallighet på väg att försätta oss i en prekär situation.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

BO PELLNÄS

försvars- och säkerhetspolitisk kommentator