Pliktutredningen förordar i ett delbetänkande att Sverige bör lämna värnplikten. Vi socialdemokrater avser inte ta ställning förrän slut­betänkandet presenteras i vår. ­Under utredningsarbetet har vi påpekat att fler olika alternativ bör beaktas.

Regeringen har gett pliktutredningen så snäva direktiv att utredningen riskerar stirra sig blind på en lösning.

De söker snarare argument för denna lösning än att kritiskt granska olika alternativ och väga för- och nackdelar mot varandra.

Jag menar att utredningen bör överväga att behålla plikten och låta fler genomgå en kortare värnpliktsutbildning på cirka tre månader. Därefter kan soldaten välja om den vill gå en betald längre utbildning eller utbildas vidare inom ramen för Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkor.

I ett sådant system skulle soldaten/sjömannen när han/hon är färdigutbildad inte anställas i en yrkesarmé utan skriva ett beredskapskontrakt som innebär att han/hon står till Försvarsmaktens förfogande under två-tre sexmånadersperioder under till exempel fem år. Soldaterna används när de behövs.

Det är inte motiverat att heltidsanställda soldater ska sparka grus på kaserngården.

Jag vill belysa tre områden som jag ser som viktiga att noga överväga.

1.Försvarsmaktens personalförsörjningssystem måste vara långsiktigt stabilt. Kvaliteten och mängden får inte vara beroende av hög- respektive lågkonjunkturer. Värnpliktssystemet ger oss en stabil och högkvalitativ rekryteringsbas.

2.Försvarsmakten måste av legitimitetsskäl ha en folklig förankring. Jag ser med oro på en försvarsmakt som blir en liten enhet, långt utanför samhället. Den dagen svenska folket inte tycker att Försvarsmakten är viktig kommer stödet för försvarets årliga anslag på 40 mdr att försvinna.

3.Kostnaden för rekrytering och mönstring torde vara upp till tio gånger dyrare med en yrkesarmé än med värnplikt. I en högkonjunktur när civila jobb och höga löner lockar blir det dyrare att rekrytera soldater till Försvarsmakten. Lönerna måste vara konkurrenskraftiga om vi pratar om soldat som yrke.

Vi bör noga överväga alla aspekter så att vi inte köper grisen i säcken.

Vi har inte råd att kompensera ett bristfälligt personalförsörjningssystem med dyra reklamkampanjer som ska betalas av skattebetalarna.

Flera länder som har övergått till en yrkesarmé ångrar sig idag när de står med ett dyrt personalförsörjningssystem som ger ett sämre försvar. Låt oss inte göra om andras misstag utan ta lärdom av dessa.