En flicka, som har rymt hamnar i Rosengård i Malmö. Hon utnyttjas av två personer på en toalett i centrum, sedan av flera personer i en lägenhet. Männen går in och ut ur sovrummet och turas om. Senare på kvällen körs hon till en lokal där ett tjugotal killar väntar. En soffa bärs in i rummet där ett antal killar utnyttjar henne. Flickan hålls hela tiden berusad och påverkad av narkotika. Hon tar paus mellan killarna för att spy, dricka och röka på. När hon körs därifrån utnyttjas hon ännu en gång i garaget.

En månad senare träffar hon på den koppleridömde igen i Rosengård. Hon tas med till hans lägenhet dit han även kallar flera vänner som hon utnyttjas av. Hon sover över i lägenheten och utnyttjas då också av den man som äger lägenheten. Vid ett annat tillfälle under denna andra vistelse i Rosengård utnyttjas flickan under knivhot av tre män i en källare.

I förra veckan kom hovrättens dom mot de män som i den så kallade kopplerihärvan åtalats för att ha våldtagit och sålt en 14-årig förståndshandikappad flicka i mars 2010. Det är hennes version av vad som hänt som här sammanfattats.

Hovrätten friar de män som av tingsrätten dömts för våldtäkt av barn, mildrar straffet för en koppleridömd man och sänker bötesbeloppet i ett fall av sexköp.

Den 14-åriga flickan blir utan skadestånd. I domen anser man att utnyttjandet hon utsatts för inte varit en tillräckligt allvarlig integritetskränkning. Ett barn har sålts som en vara och exploaterats sexuellt utan att ha blivit kränkt till sin integritet. Resonemanget är obegripligt och ger domarna i detta fall underkänt i barnrättsskydd. Ecpat har under många år förordat barndomstolar eftersom svenska domstolar gång på gång visat att de inte klarar av att hantera barns rätt till skydd mot sexuell exploatering.

Rätten skriver också att det måste ha stått klart för den koppleridömde att flickan hade en ”påtagligt låg utvecklingsnivå”. Flickans advokat Johan Sjöström säger i en intervju att man omedelbart inser att hon är minderårig och att flera sakkunniga vittnat om detsamma. Trots detta menar rätten att männen inte kunde antas veta flickans ålder, det fanns ingen ”särskild antydan om att hon var underårig”, som det står i domen. Hade hon haft ett större skydd ifall hon hade mindre bröst? Domstolen förklarar vidare att det bara var ett drygt halvår till flickans 15-årsdag. För att vara fullt skyddad mot sexuella övergrepp måste man kanske vara i 12-årsåldern?

Domstolens resonemang söker stöd för att männen inte förstod att hon var under 15. Enligt svensk rätt ska domstolen pröva ifall gärningsmännen har uppsåt till flickans ålder. Men i stället för att kritiskt resonera om vad de borde ha insett, accepterar man de bortförklaringar som männen tillhandahåller. Detta urholkar flickans rätt till skydd.

Samtyckesåldern är 15 år i Sverige. Men syftet är inte att förta barns rätt till skydd mot sexuell exploatering. Inget barn (under 18) kan samtycka till sexuell exploatering enligt Barnkonventionen, ändå blir domstolarna förvirrade. Rätten att samtycka förvrids till fråntagen rätt till skydd för sexuell exploatering. Här har det varken handlat om ett giltigt samtycke eller sexuellt umgänge.

I ett absurt resonemang värderar domstolen flickans ”rätt” att samtycka högre än hennes rätt att skyddas mot sexuellt utnyttjande, trots att samtycket i detta fall är ogiltigt.

Att sexköpslagen används i domen är skandal. Sexköpslagen kom till för att markera att prostitution inte är en acceptabel företeelse i Sverige. Sedan lagen kom till ser vi en tendens hos domstolarna att mildra synen på sexualbrott när en ersättning eller betalning förekommer vid ett övergrepp. Som om en våldtäkt skulle bli mindre allvarlig om man betalar pengar i samband med övergreppet. I praktik och i konsekvens förringas sexualbrottet och fokus hamnar på pengar som eventuellt funnits med i bilden vid övergreppet. Sexuellt övergrepp blir prostitution. Gärningsmännen får återigen en ursäkt. Detta var verkligen inte syftet med sexköpslagen. Frågan är om sexköpslagen urholkat barns rätt till skydd mot sexuell exploatering?

Snart ska Sverige återigen granskas av FN:s barnrättskommitté gällande implementering av tillläggsprotokollet till Barnkonventionen om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Att Sverige ska redovisa sitt arbete för hur barns skydd stärkts mot sexuell exploatering samma år som denna dom faller, ter sig befängt. Utvecklingen med svenska domar går i exakt motsatt riktning.

LARS ARRHENIUS

ordförande Ecpat Sverige

HELENA KARLÉN

generalsekreterare Ecpat Sverige