Ikväll visar TV3 dokumentären Sanning och Konsekvens som handlar om Linn som växte upp som ett Jehovas vittne. Linn har inte fått träffa sin familj på två år – sedan hon valde att lämna rörelsen. Hennes historia är inte unik. Varje år tar hundratals barn och unga – helt ensamma – steget ut i en värld som de bara fått höra nedsättande saker om.
Vi vet att sekterna bryter mot de mänskliga rättigheterna för barn på en rad punkter.
Noomi Lappalainen och Erik Engkvist
Inom Jehovas vittnen tillämpas något som kallas uteslutning. Det innebär att de som är kvar i församlingen inte tillåts ha någon som helst kontakt med dig längre. De ska inte ens hälsa om de möter dig på stan. Om du blir utesluten som minderårig och fortfarande bor kvar hemma kan situationen bli oerhört tuff då du forftarande måste följa föräldrarnas regler.
När familjen talar om religiösa frågor, vilket man gör ofta som ett Jehovas vittne, får du inte vara med. Har familjen gäster hemma får du kanske äta ensam på ditt rum. Ska familjen bort till gemensamma vänner eller släktingar, får du inte längre följa med. Du lever - men alla låtsas som om du inte finns.
Enligt norsk forskning växer 10 000 barn upp i sekter i Norge idag. Om man överför dessa siffror på Sverige blir det ungefär 20 000 barn. Många av dessa lever, eller kommer att leva, under sådana här svåra omständigheter.
Det går att dra många paralleller till de barn som växer upp i hederspräglade kulturer. Skillnaden är att det nu inte handlar om en främmande kultur i etnisk bemärkelse. Det handlar om sekter som – i de allra flesta fall här i Sverige – bekänner sig som kristna och som är mer eller mindre accepterade av samhället.
Att ta steget att kontakta en skolkurator eller socialtjänst kan vara mycket svårt. Problem som uppstår ska helst ska lösas inom sekten – utan inblandning från myndigheter. Att kontakta utomstående kan ses som ytterligare ett svek mot familjen och ett angrepp på sektens tro.
Dessa barn och unga behöver få hjälp att hantera de svåra frågor som uppkommer när en familj vänder en ryggen och när deras föräldrars kärlek till sin gud är viktigare än det naturliga familjebandet. De behöver hjälp att hitta sig själv i ett nytt sammanhang och att bygga upp en ny grund att stå på. Det är ett omfattande, viktigt och långsiktigt arbete som idag utförs helt och hållet av ideella organisationer.
Ett tiotal motioner har skrivits gällande barn i sekter. Lars Tysklind (FP) presenterade förra veckan en riksdagsmotion som lyfter upp behovet av ökad kunskap om situationen för dessa barn. Redan 1998 kom regeringens utredning I God Tro där man konstaterade att kunskapen om dessa barn är skrämmande låg bland myndigheter, allmänhet och bland skolpersonal. Då föreslog man ett kunskapscenter. Mer än tio år har gått sedan dess.
Vi som vuxit upp i sekterna är väl medvetna om att det finns positiva saker med gemenskapen man kan känna där inne. Men vi vet också att sekterna bryter mot de mänskliga rättigheterna för barn på en rad punkter – bland annat artiklarna om ett barns yttrandefrihet, samvetsfrihet, friheten att söka och motta information och religionsfrihet. Avgrunden mellan en sund, självvald tro och det begränsande livet i en sekt är milsvid.
Våra familjer låtsas som om vi inte finns. Vill samhället vara med och bevisa oss om motsatsen?
NOOMI LAPPALAINEN
ERIK ENGKVIST
föreningen Hjälpkällan – hjälp och stöd för dig som lämnar en sluten religiös rörelse
