Ninas mamma dömdes för att ha misshandlat Nina strax efter det att hon fyllt fyra. Efter misshandeln flyttade Nina till sin pappa och träffade sin mamma några timmar varannan helg. Umgänget ställdes ofta in av mamman. Mamman godkände varken barnpsykiatrisk behandling eller extraresurser i förskola för sin dotter. Först efter tre år fick pappan enskild vårdnad och Nina kunde erbjudas vård.
Alla barn borde ha föräldrar som kan samarbeta och som sätter sina barns bästa i främsta rummet. Men så är det inte. Rädda Barnen möter många barn som nekas psykiatrisk vård eller stöd eftersom en förälder motsätter sig detta. Det rör sig ofta om föräldrar som genom våldsbrott har orsakat barnets vårdbehov.
Dagens lagstiftning – som kräver att båda vårdnadshavarna är överens för att vård ska kunna ges – lägger hinder i vägen för barn som behöver hjälp.
Trots att det är två år sedan betänkandet Beslutanderätt vid gemensam vårdnad kom finns det ingen anledning att fira. Betänkandet innehöll ett förslag till lösning på dagens ohållbara situation där en vårdnadshavare kan hindra att barn får behövlig vård och behandling genom att lägga in sitt veto.
FN:s konvention om barnets rättigheter är tydlig – alla barn har rätt till bästa uppnåeliga hälsa och sjukvård. Barn som utsatts för våld eller övergrepp ska ges rehabilitering.
Trots detta är alltså svensk lagstiftning utformad på ett sådant sätt att många barn inte kan ges den vård de behöver. Utgångspunkten måste rimligtvis vara att barnets rätt till vård och stöd ska väga tyngre än vårdnads- havarens rätt att besluta.
Det är hög tid att agera. Vi uppmanar därför alla riksdagsledamöter att driva på för en förändring i den här frågan när ni samlas efter sommaren.
Rädda Barnen har sedan många år tillbaka uppmärksammat problemet och hur allvarligt det drabbar barn. Vi är inte de enda; andra barnrättsaktörer och verksamma inom socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri har gång på gång slagit larm om att barn med stora svårigheter inte kan erbjudas den behandling de har rätt till. Till Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris söker sig ofta föräldrar som upplever att de inte fått hjälp av barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänst. Under de senaste åren är det ett vanligt återkommande problem att barn nekas stöd eller behandling av en vårdnadshavare, oftast i samband med uppgifter om våld.
Missförhållandena är inte okända för våra politiker. Kommittén mot barnmisshandel pekade på problemet redan 2001. Den förra regeringen tillsatte en utredning. För exakt två år sedan presenterade utredningen sitt förslag: Den ena vårdnadshavaren skulle i undantagsfall kunna ges rätt att ensam bestämma i frågor rörande bland annat hälso- och sjukvård och insatser enligt socialtjänst-lagen. Men en sådan rätt skulle fastställas av domstol eller genom avtal.
Det innebär att en förälder kan behöva gå till domstol för att ett barn ska kunna få barnpsykiat-risk behandling eller stöd inom socialtjänsten. En sådan lösning riskerar att fördjupa konflikter, att dra ut på tiden innan barnet får vård.
Grundregeln måste vara att hälso- och sjukvård eller stöd- insatser är bra för barnen och ska kunna erbjudas genast.
Rädda Barnens menar att var och en av vårdnadshavarna ska ha rätt attsöka till hälso- och sjukvård samt utredande samtal och stödinsatser enligt socialtjänst-lagen. Förslaget har den fördelen att barnets rätt till stöd och behandling inte kan förhindras av den ene föräldern. Fler barn skulle kunna få vård snabbt och utan att deras föräldrar tvingades till onödiga, slitsamma processer.
Efter en lagändring år 2006 döms det allt mer sällan till gemensam vårdnad i vårdnadstvister. Men att tro att situationen ändrats radikalt är naivt. Det kommer även fortsättningsvis att finnas fall med föräldrar som har gemensam vårdnad trots att det är olämpligt när det gäller barnets behov av vård.
Om dessa föräldrar inte klarar att gemensamt fatta beslut i sina barns intresse har sam-hället ett ansvar att säkerställa att barnet ändå får sina rättig-heter tillgodosedda.
Den utredning som nu fyller två år har fortfarande inte lett till några politiska beslut. Vi behöver inte ytterligare underlag eller utredningar för att se att barn får betala priset av oviljan att inskränka föräldrars beslutandemakt. Rädda Barnen efterlyser omedelbara politiska åtgärder och klokskap nog att ställa sig på barnets sida.
ELISABETH DAHLIN
generalsekreterare Rädda Barnen
MONICA JACOBSON
handläggare Rädda Barnen
