En 14-årig flicka kommer till smärtspecialist efter fyra år av närmast daglig smärta i mage, huvud och rygg. Smärtorna har lett till hög skolfrånvaro och kontakter med jämnåriga har försvårats allvarligt. Hon har haft många läkarkontakter utan att hon har fått någon klar diagnos och någon behandling som hjälpt har hon inte fått. Smärtläkaren kan, efter utredning, konstatera att flickan lider av fibromyalgi med utbredd smärta i stora delar av kroppen, och att orsaken till detta är långvarig negativ social och psykologisk stress. Hon får i specialbehandling hjälp att hantera sin smärta och sin negativa stress, och får stöd att reda upp de psykologiska och sociala problem som finns och att strukturera skolgången. Inom några månader har hon god kontroll över sin smärta och skolgång och sociala kontakter är normaliserade.
Detta är ett av många fall som vi mött där tiden till diagnos och adekvat behandling har varit besvärande lång.
Långvariga eller återkommande smärtillstånd hos ungdomar är vanligt. Av skolungdomar drabbas två av tre av huvudvärk, magont eller muskuloskeletal smärta minst en gång i månaden och cirka en av tre minst en gång per vecka. Mellan 5 och 6 procent har daglig smärta. Fibromyalgi i tidiga tonåren förekommer i cirka 1 procent. De som har smärta minst en gång i veckan har ofta smärta på flera ställen, och de med frekventa smärtor, eller smärtor på flera ställen visar också en avsevärt sänkt livskvalitet jämfört med friska kamrater.
Om barn med långvarig smärta inte får adekvat omhändertagande och hjälp riskerar de att ha kvar sin smärtproblematik i vuxen ålder vilket ofta leder till försämrad utbildning, hög sjukfrånvaro och kanske förtidspension. Många utvecklar fibromyalgi eller irritabel kolon (IBS) som vi idag vet kostar samhället över 10 miljarder kronor.
Ett barn med smärta kan aldrig ses som en enskild angelägenhet, utan måste ses i sitt sammanhang, i sin familj och i samhället. Hela familjen involveras och handikappas av de begränsningar barnets smärta medför. Förutom att se sitt barn lida, medför en otillräckligt behandlad smärta hos barnet oftast ekonomiska påfrestningar för familjen, genom upprepade sjukvårdsbesök och förlorad inkomst för att kunna vara hemma med sitt barn. Man ska heller inte bortse från den kostnad det innebär för samhället att barn med smärtproblem ”valsar” runt mellan olika specialister i vårdapparaten.
Ett tidigt gott omhändertagande och tidigt insatt adekvat behandling kan på ett radikalt vis förbättra läget och rädda många från besvärlig smärta och ett mer eller mindre invalidiserat liv.
Trots en dynamisk utveckling av kunskapen om smärta befinner sig vården i Sverige idag på många sätt fortfarande på den nivå vi hade på 1970-talet. Kunskapen hos husläkare och pediatriker behöver utvecklas och den övergripande organisationen av omhändertagande förändras radikalt. Långvarig, återkommande smärta behöver bli en egen subspecialitet med adekvat organisation på våra barnkliniker.
Smärtans funktion är att varna för skadlig retning (skada, inflammation). Smärta skall därför förutsättningslöst utredas barnkirurgiskt/ortopediskt och/eller barnmedicinskt. Kroppsligt betingad sjukdom/skada skall identifieras och behandlas. Huvudvärk, långvarig smärta men även muskel/skelettsmärta där ingen organisk förklaring kan hittas är mycket vanligt. Psykologiska och sociala faktorer somt långvarig stress är ofta förekommande vid dessa tillstånd och vid tydlig relation mellan smärtan och stress använder många begreppet psykosomatik. Alla dessa sidor av smärtillstånd kräver en bred kompetens i det behandlande teamet. Kognitiv beteendeterapi har visat sig framgångsrik i vuxen världen men också för barn och ungdomar med långvarig smärta.
Vi som undertecknat denna artikel har arbetat med barn och smärta i många år och vi har med åren fått betydande erfarenhet om smärtproblem, insikt i de organisatoriska behoven och har samtidigt blivit medvetna om brister i dagens sjukvård. Vi har rönt viss framgång med att övertyga de som leder sjukvården om behoven av förbättrat och förändrat omhändertagande av barn med långvarig smärta. Nu behövs konkreta åtgärder.
I Sverige finns idag endast ett relativt välorganiserat och enstaka otillräckliga smärtteam på svenska barnkliniker. Vi rekommenderar att man i ett första steg skapar smärtenheter knutna till barnkliniker över hela landet, med läkare, sjuksköterska, behandlare, sekreterare och fungerande lokaler. Utbildning måste prioriteras både för läkare, sjuksköterskor och behandlare, som specialister i sjukgymnastik och psykologer med särskild kompetens inom området smärta.
GÖSTA ALFVÉN
styrelsemedlem i Svensk barnsmärtförening, docent, specialist i barn och smärta, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
ULLA CAVERIUS
ordförande i Svensk barnsmärtförening, biträdande överläkare, specialist i barnanestesi/barnintensivvård, Barn och Ungdomssjukhuset i Lund, Skånes Universitetssjukhus
MATS KARLING
överläkare, specialist i barnanestesiologi, Umeå Universitetssjukhus
GUNNAR L OLSSON
docent, specialist i anestesi/intensivvård och smärtbehandling, överläkare vid Beteendemedicinsk smärtbehandlig, Astrid Lindgrens barnsjukhus
