Landstingsrådet Birgitta Rydberg tar entydigt ställning för föräldrars rätt att för små pojkars räkning bestämma om oåterkalleliga ingrepp på deras könsorgan genom att förhuden – som skyddar det känsliga ollonet – opereras bort (Brännpunkt den 4 augusti).
Det kan finnas medicinska fördelar, menar Rydberg, det finns religiösa traditioner och därför bör svenska landsting åläggas att utföra dessa ingrepp eftersom alternativet annars är att de ändå utförs av ”outbildade personer”.
Jag instämmer i att frågan är svår och känslig eftersom religiösa och kulturella traditioner så länge har påbjudit omskärelse. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud att uppfylla jorden.
Det är en sak om myndiga personer själva väljer att tatuera eller omskära sig.
Men denna fråga har en central integritetsaspekt som Birgitta Rydberg helt bortser ifrån: den lille pojkens integritet och rätt till sin kropp som Gud – eller evolutionen – har skapat den. Den rätten värderar Rydberg till noll, vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt.
Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som utan starka medicinska skäl förändrar deras kroppar? ”Äger” verkligen föräldrar sina barns kroppar? Idag, år 2009, i Sverige?
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och ska verkligen staten ålägga landstingen – som socialstyrelsen vill – att utföra föräldrarnas beställning?
Har verkligen Gud – eller evolutionen – misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
STAFFAN DANIELSSON
riksdagsledamot (C)
