Den nya lagen om arbetskraftsinvandring måste skärpas. På kort sikt är det helt avgörande att anställningserbjudandet görs bindande. Det står visserligen i lagen att arbetstillstånd bara får ges till en arbetskraftsinvandrare om ”anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig” och ”lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen”. Men idag får ingen, varken Migrationsverket eller någon annan myndighet, kontrollera om arbetstagaren verkligen får den lön och de villkor som utlovas i anställningserbjudandet. Migrationsverket skickar alla anställningserbjudanden till facket, som har rätt att yttra sig över villkoren i erbjudandet.
När det gäller möjligheten att skydda arbetskraftsinvandrare från arbetsgivares utnyttjande och godtycke är skillnaden mellan tillfälliga och permanenta tillstånd helt avgörande.
Lisa Pelling
Men fackets yttrande är i praktiken lika lite värt som anställningserbjudandet. Sveriges Ingenjörer har redan brutit samarbetet med Migrationsverket. Det är, skriver fackförbundet Sveriges Ingenjörer på Brännpunkt i SvD den 1 juni, ”helt orimligt att Migrationsverket inte får jämföra anställningsavtal med anställningserbjudanden och se hur de stämmer överens”.
På längre sikt kommer en annan grundläggande brist i den nya lagstiftningen att bli allt mer synlig. Ett strukturellt problem med den nya lagstiftningen är att samtliga tillstånd är tillfälliga. Med den nya lagen avskaffades möjligheten att få permanent uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Enligt den nya lagens 6 Kapitel, 2 a § får ett arbetstillstånd bara ges för den tid som anställningen varar, och bara för högst två år i taget. Arbetstillståndet är knutet till arbetsgivaren, och till en viss sorts arbete. Först efter minst fyra års arbete, under en period på högst fem år, har arbetskraftsinvandraren rätt att ansöka om permanent uppehållstillstånd.
När det gäller möjligheten att skydda arbetskraftsinvandrare från arbetsgivares utnyttjande och godtycke är skillnaden mellan tillfälliga och permanenta tillstånd helt avgörande. Den som har ett tillfälligt tillstånd är utlämnad till arbetsgivaren: gör som jag säger, annars åker du ut.
Den nya lagen bryter mot den princip som gällde för arbetskraftsinvandring till Sverige under 1950 och 1960-talen. Sverige utmärkte sig genom att inte införa ett gästarbetarsystem med tillfälliga uppehållstillstånd. Istället fick de som invandrade till Sverige för att arbeta permanenta uppehållstillstånd. Dåtidens arbetskraftsinvandrare fick en möjlighet att bli en del av Sverige: öppna bankkonto, köpa en lägenhet, gå med i facket, så småningom bli svenska medborgare med rösträtt. Det permanenta uppehållstillståndet gjorde dem mindre beroende av en enskild arbetsgivare, och därmed mindre utsatta.
Samtidigt visade det sig att invandringen till Sverige inte blev särskilt mycket mer permanent än till gästarbetarländer som Tyskland och Österrike. Tyskland och Österrike gjorde misstaget att tro att de importerade arbetskraft: vad de fick var människor som fick familj, rotade sig, och blev kvar. Det här har också att göra med det som migrationsforskaren Kathleen Newland kallar den ”permanenta paradoxen”. Paradoxalt nog gör permanenta uppehållstillstånd att fler migranter återvänder till sitt ursprungsland.
Det permanenta uppehållstillståndet fungerar som en livlina och en försäkring: om läget i hemlandet förvärras finns det alltid en möjlighet att återvända till Sverige. Människor med tillfälliga uppehållstillstånd saknar den säkerheten.
Global Utmaning har precis inlett ett samarbete med Migrationsverket och Arbetsförmedlingen i ett projekt som vi kallar ”Ny väg in”. Projektet, som fått EU-stöd från Europeiska Integrationsfonden, ska bland annat kartlägga hur människors integration i Sverige påverkas av att de väljer den nya väg in som de nya reglerna om arbetskraftsinvandring öppnade.
Den nya lagen om arbetskraftsinvandring började gälla i december 2008. Vi får alltså vänta tills slutet av 2012 innan de första arbetskraftsinvandrarna hunnit arbeta två plus två år och har rätt att ansöka om permanenta uppehållstillstånd. I början av 213 får vi veta om den nya lagstiftningen ger arbetskraftsinvandrare en möjlighet att bli en del av Sverige. Eller om vi har infört ett gästarbetarsystem.
LISA PELLING
migrationsforskare, programchef Global Utmaning
