Avskaffa skolans värdegrund

Den svenska skolan ska lära ut kunskaper till eleverna, men också fostra dem. Enkelt, kunde det tyckas. Om skolan kan disciplinera eleverna, så underlättar det inlärningen. Men det är inte säkert att det är så enkelt.
Väldisciplinerade elever tar kanske till sig kunskaper lätt, men risken är att det sker på ett okritiskt sätt. Mindre disciplinerade elever skulle kanske nå en annan sorts kunskaper och andra intellektuella och praktiska färdigheter.

Vad skolan behöver är maximalt engagerade elever. Ja, elever som är beredda att ifrågasätta det skolan vill lära ut. Hur är det möjligt att uppnå?

Jag vet inte. Men jag är övertygad om att vi valt fel sätt i vårt land.
Huvudidén är att eleverna ska meddelas en gemensam värdegrund. Delade värderingar ska göra samarbetet konfliktfritt. Det är en besynnerlig, skrämmande och otidsenlig tanke.
Den tillkom i ett speciellt parlamentariskt läge, då vi hade en borgerlig regering, med en aktivistisk kristdemokrati. Liberala folkpartister och moderater (om det finns sådana) teg och samtyckte då Ny demokrati fick avgöra med sina utslagsröster.

Vad är en värdegrund? En sådan består av grundläggande värderingar, som kan motivera partikulära ställningstaganden. Med hänvisning till värdegrunden kan man säga hur man bör uppföra sig, men också varför man bör göra si snarare än så.
I min Grundbok i normativ etik diskuterar jag sju grundläggande moraliska hållningar. Vilken som helst skulle kunna utgöra en värdegrund. De svenska myndigheterna har gått in för en av dem.

Så här står det i läroplanen:
Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Vi bör ta detta på allvar. Men det är först i talet om ”människolivets okränkbarhet” och i talet om ”människovärde” som värdegrunden får substans. Här uttrycks grundläggande värderingar.

Vad innebär det att människolivet är okränkbart? Det betyder att självmord alltid är förkastligt, att dödshjälp är fel och att abort är mord.
Det betyder att det är förkastligt att kassera embryon som blir över vid provrörsbefruktning.
Vad går tanken om ett särskilt människovärde ut på? Jo, att människan är skapelsens krona, att vi är moraliskt viktigare än andra kännande varelser.

Vi måste notera att den värdegrund, på vilken den svenska skolan ska vila, är oförenlig med åtskilliga seriösa moralfilosofier såsom utilitarism, rättighetsetik, dygdetik och kontraktualism.
Den rådande värdegrunden medför att elever som blir veganer kan utstämplas ur skolan såsom dissidenter. De har inte förstått att människor står över djuren.
Och den elev som hävdar att det kan vara rätt, i samband med dödshjälp och abort, att döda oskyldigt mänskligt liv måste sägas ha ”fel”.

Men om den gällande värdegrunden är filosofiskt partisk, varmed bör den ersättas? Bör vi i stället slå fast att utilitarismen är vad som gäller? Nej, vi måste avskaffa värdegrunden.

Grundläggande filosofiska frågor är sanningsfrågor, men de är svåra; det finns inte någon vetenskapens nuvarande ståndpunkt, som skolan kan lära ut.
Ett förutsättningslöst förhållningssätt, som möjliggör kritiskt tänkande kring grundläggande värdefrågor, är det enda rimliga.

Men måste inte ungdomen lära sig hyfs? Måste den inte tränas i demokratiska arbetsformer? Måste den inte bibringas engagemang och sanningslidelse?
Måste inte skolan undvika mobbning? Måste inte skolan avstå från diskriminering?
Visst, men människor som bekänner sig till radikalt olikartade filosofier kan komma överens om fungerande arbetsformer.

Harvardfilosofen John Rawls har myntat ett i sammanhanget användbart uttryck. Vad vi bör söka är ”överlappande” samförstånd. Vi kan komma överens om gemensamma arbetsformer, utan att vara överens om den yttersta motiveringen för dem.

Så bör vi göra i skolan. Vi bör bejaka mångfalden i synen på grundläggande värdefrågor.
Oavsett vår filosofiska grundsyn kan vi finna goda skäl att organisera skolan så att vi kan umgås med varandra, utan våldsamma uppträden.


Fotnot: Tännsjö medverkar i boken Våra drömmars skola?, som kommer ut
i dagarna och ges ut av förlaget Hjalmarson & Högberg.