Sverige har mycket att vinna på att denna skatt genomförs.

Algirdas Šemeta

En europeisk skatt på finansiella transaktioner kommer allt närmare. Det råder allt större enighet om många aspekter på Europeiska kommissionens förslag och det finns konstruktiva förslag på hur de intrikata bitarna kan lösas. Samtidigt har det uppstått en folklig uppslutning kring en sådan skatt. Medborgarna inser dess möjliga fördelar: rättvisare fördelning av skattebördan, större finansiell stabilitet och betydande inkomster.

Föga förvånande är kanske att ju närmare vi kommit en skatt på finansiella transaktioner, desto vildare har motståndarnas retorik blivit. Kommissionens egna siffror har missbrukats och vantolkats, för att skapa ett domedagsscenario om konsekvenserna för tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. Det är lätt att skapa rädsla, men också föga ansvarsfullt.

Det är utan tvivel viktigt med en öppen och ärlig debatt om skatten på finansiella transaktioner. Fast denna debatt måste baseras på fakta och förnuft och utgå från det förslag som faktiskt är framlagt. Kommissionen förstår den svenska tveksamheten, givet svenskarnas tidigare erfarenheter av finansiell transaktionsskatt. Men vi vill försäkra om att de svenska erfarenheterna har tagits med i beräkningen när vi har utformat vårt förslag.

Därför ser vår finansiella transaktionsskatt helt annorlunda ut med en lägre, bredare bas och mildrande åtgärder mot flytt. Vi undviker de risker som svenskarna oroar sig för. Sverige och våra europeiska partners har mycket att vinna på att denna skatt genomförs.

Med den utgångspunkten är det nu dags att ta itu med några av de myter som finns om vårt förslag på en skatt på finansiella transaktioner.

• För det första: Beträffande de ekonomiska konsekvenserna kommer en skatt på finansiella transaktioner inte att undergräva den europeiska tillväxten och konkurrenskraften. Den kommer heller inte att hota jobben. Alla skatter innebär en ekonomisk kostnad, om man ser dem isolerat. Emellertid är kostnaden för en skatt på finansiella transaktioner låg, och den är motiverad med tanke på det stora stöd som finanssektorn fått de senaste åren. Dessutom måste man beakta de positiva effekterna av användningen av inkomsterna från en skatt på finansiella transaktioner.

Om beräknade 57 miljarder euro per år används till att konsolidera de nationella budgetarna, sänka andra skatter eller investera i offentliga tjänster och infrastruktur, vågar jag hävda att en skatt på finansiella transaktioner skulle vara positiv för tillväxt och sysselsättning i Europa.

• För det andra: Vi kan bortse från argumenten om att vanliga medborgare och företag skulle tvingas betala huvuddelen av skatten. För det är inte medborgarnas och företagens dagliga finansiella aktivitet som skatten avser. Av de transaktioner som avses, sker 85procent enbart mellan finansinstitut. Skulle finanssektorn som skatten riktar sig mot vältra över några av kostnaderna på sina kunder, skulle effekterna inte bli orimliga. En medborgare som exempelvis köper aktier för 10000 euro har säkert råd med en skatt på 10euro på transaktionen.

• För det tredje: Det finns slutligen de som hävdar att en skatt på finansiella transaktioner kommer att leda till en massiv flykt från Europas finansmarknader. Dessa har antingen inte läst kommissionens förslag eller inte begripit det. För att undvika just detta innehåller förslaget starka mildrande inslag: den låga skattesatsen, den breda skattebasen och framför allt ”hemvistprincipen”. Om finansaktörerna helt vill undvika en skatt på finansiella transaktioner, måste de helt överge sina europeiska kunder – en osannolik reaktion på en så låg skatt.

De som attackerar skatten på finansiella transaktioner bör också tänka på alternativen. Många medlemsstater börjar nå gränsen för ytterligare åtstramningsåtgärder. Skulle denna låga skatt på finanssektorn verkligen vara värre för tillväxt och konkurrenskraft än ytterligare höjningar av inkomstskatten och ännu större offentliga besparingar? Medan vanliga medborgare tvingas betala högre skatt på lön, mat och bränsle och drabbas av neddragningar inom offentliga tjänster, är det då orimligt att finanssektorn skulle betala sin del?

En skatt på finansiella transaktioner kan bli en betydande inkomstkälla och ett sätt att omfördela skattebördan, så att de som har råd också bidrar.

ALGIRDAS ŠEMETA

kommissionär med ansvar för skatter, tullar, revision och bedrägeribekämpning