Socialdemokraterna får nu stå till svars för de uppgörelser om utrikes- och säkerhetspolitik som partiet har träffat med framförallt Vänsterpartiet. Kravet att avskaffa alla amerikanska utländska baser är bara ett av många förslag från oppositionen, som om de förverkligas skulle skada säkerheten i världen och Sveriges anseende i utrikes- och säkerhetspolitiken.
EU har ständigt två stående och insatsberedda stridsgrupper som medlemsländerna delar på ansvaret för. De har tio dagars beredskap för insatser i varje konfliktnivå, i princip var som helst i världen. Ett antal konflikter, inte minst i Afrika, har lärt oss att EU måste kunna agera snabbt för att stoppa konflikter och humanitära katastrofer. Det krävs inte bara politisk vilja utan också militär beredskap för att kunna göra en skillnad för freden.
Den Nordiska stridsgruppen, NBG08, som Sverige ledde, beskrivs som den hittills bästa multinationella stridsgrupp som EU haft. Allt tyder på att nästa Sverige-ledda nordiska stridsgrupp, NBG11, kommer att bli lika bra. Den står i beredskap från 1 januari 2011 och ett halvår framåt. Förberedelsearbetet är därför långt kommet.
Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet kräver att Sverige ska hoppa av ledarskapet. Om de vinner valet ska de alltså i oktober meddela de fyra andra deltagande länderna – Finland, Norge, Irland och Estland – samt EU, att Sverige lämnar.
Skulle Sverige hoppa av så sent skulle den Nordiska stridsgruppen upphöra att existera, eftersom Sverige också står för majoriteten av de deltagande soldaterna, 1600 av 2200.
Sveriges anseende internationellt skulle lida mycket allvarlig skada. Och vad värre är, EU:s snabbinsatsförmåga skulle halveras och Europas krishanteringsförmåga kraftigt gå ned.
Därtill skulle snabbinsatsstyrkorna som koncept kunna ifrågasättas, när ett tidigare drivande och ansvarstagande land som Sverige svänger och gör exit från ansvar i ett mycket sent skede.
Jag har frågat socialdemokraterna om de kontaktat något av de andra NBG-länderna, för att undersöka om de står beredda att täcka upp för en ensidig svensk snabbsorti. Så är såklart inte fallet. Inget land kan med kort varsel ersätta det svenska deltagandet och ledarskapet.
Dessutom finns inget att spara i förbandsverksamheten på att brådstörtat lämna NBG11, såsom oppositionen tror. Kostnaden för att bygga NBG11 och det svenska deltagandet är redan tagen när förbandet är färdigt i höst. Men redan oppositionens oseriösa hantering skapar frågor i omvärlden kring Sveriges trovärdighet.
De rödgröna har nu under en hel mandatperiod i riksdagen misslyckats med att presentera en genomförbar, preciserad och finansierad försvarspolitik. De saknar svar om insatsorganisationens storlek, hemvärnets storlek, fördelningen mellan stående och kontrakterade förband, personalförsörjningen, veteransoldatpolitiken, och dimensioneringen av förmågor. De saknar definitivt svar på hur deras alternativa försvarsbudget ska gå att förverkliga.
De tre partierna vill skära ner försvaret med 2 miljarder per år – utan att berätta hur. Därtill kommer att tillämpad värnplikt enligt pliktutredningen är två miljarder dyrare årligen för att få fram 3000 insatsklara soldater än rekrytering på frivillig grund. S vill göra ett överintag av värnpliktiga som försvaret inte efterfrågar, kostnad cirka 1 miljard per år. Härutöver tror oppositionen att helikoptrar är gratis, när vi vet att uppgradering av helikopter 4, som de förespråkar, skulle kosta 1,5 miljarder kronor över tid.
Socialdemokraterna har dessutom redan tillgodoräknat sig pengar från den genomförandekommitté som regeringen nyligen tillsatt för att flytta pengar till försvarsmaktens förbandsverksamhet från stöd- och kringmyndigheter, 800 miljoner. Därmed är oppositionens försvarsbudget cirka 6 miljarder kronor svagare än alliansens – varje år.
Oppositionen vill snabbavsluta Sverige insats i Kosovo och låtsas att hela kostnaden, 240 miljoner 2011, försvinner omedelbart. Även om ett avvecklingsbeslut skulle tas kvarstår kostnader under minst ett helt år. Camp Victoria måste tas om hand och överlämning ske till andra länder, som då får överta Sveriges ansvar. Sverige behöver vara kvar i Kosovo och ta ansvar för säkerheten i Europa, om än i ny rådgivande och stödjande roll.
Socialdemokraterna har genom samarbetet med Vänstern övergett den traditionellt svenska linjen av internationell solidaritet. Insatser för freden har blivit budgetregulator för Socialdemokraterna, till skada för Sveriges anseende och EU:s krishanteringsförmåga.
STEN TOLGFORS
försvarsminister (M)
