Även sexsäljare har mänskliga rättigheter

Kristdemokraternas Désirée Peth­rus Engström och andra partiers representanter för kvinnoförbunden åberopar som stöd för sexköpslagen ”en rapport från Göteborgs universitet 2005” (SvD Brännpunkt 26/1).

Rapporten är en C-uppsats i Europakunskap, vars författare numera är politisk sekreterare till kd:s Desirée Pethrus Engström.

För en månad sedan kom Socialstyrelsens rapport. I den hördes även sexsäljarnas egna åsikter. Deras slutsats blev att sexköps­lagen misslyckats.

Kvinnoförbundens representanter, många av dem lagstiftare, fortsätter sedan med ett antal uppseendeväckande påståenden som inte kan förklaras på annat sätt än som ett medvetet val att se kartan istället för terrängen.

”Sverige bestraffar inte kvinnor som väljer att sälja sex.”

Om det kommer till hyresvärdens kännedom att en hyresgäst säljer sex är värden tvungen att säga upp lägenheten för att inte själv dömas för främjande – detta oavsett om lägenheten någonsin använts vid sexförsäljningen.

Om sexsäljaren sammanbor med en partner eller har hemma­varande barn över 18 år kan dessa dömas för koppleri. Om barnen är yngre riskerar sexsäljaren istället att få sina barn tvångs­omhändertagna.

”Prostituerade kan således söka skydd [...] utan rädsla för ­repressalier.”

Nej, det kan de inte, för att de ska slippa repressalier enligt ovan måste de nämligen sluta vara prostituerade.

”Vi välkomnar att sexköps­lagen nu ska utvärderas på ett oberoende och objektivt sätt samtidigt som vi vill värna om de ­värderingar som lagen står för.”

Det går inte ihop, man kan inte ha en förutsättningslös utvärdering om man redan har bestämt att lagen ska vara kvar.

Vi är av den bestämda uppfattningen att även sexsäljare har mänskliga rättigheter, de har rätt att göra sin röst hörd. Kommer Pethrus Engström med flera att fortsätta förmena dem det?