42 procent av barnen känner sig stressade. Höga krav och högt tempo leder till magont, huvudvärk och i sämsta fall självmord. Barnens behov måste nu tas på allvar. Det duger inte längre med undanflykter, skriver Peter Währborg och Annika Åhnberg.

"Ibland har jag så mycket att göra att magen inte hinner med", säger Max 12 år. Max är inte ensam. Mer än vart fjärde barn mellan tio och 18 år har huvudvärk varje vecka, enligt Levnadsnivåundersökningen 2000. 18 procent av barnen har ont i magen och 42 procent känner sig stressade varje vecka.
Att vuxna blir utbrända eller går in i väggen drabbar i växande omfattning vårt samhälle. Vi står handfallna inför problemen. Nu dras också våra barn in i samma negativa spiral. Vi måste sätta stopp nu!

Stress hos barn är ett allvarligt och växande problem. Rädda Barnens barndag, som äger rum i Stockholm i dag, handlar om de senaste forskningsrönen. Vad orsakar stress hos våra barn och hur påverkar stressen dem?
Kunskapen om detta är fortfarande begränsad, bland annat för att det har forskats för lite inom detta område. Vad vi ändå vet är att barn är mycket känsliga för störningar i sina relationer, speciellt kraftigt reagerar de vid känslomässigt betydelsefulla separationer eller mobbning. Barn har svårare att klara denna stress om de inte har ett bra socialt stöd.

Undersökningar visar att bara hälften av barnen i nionde klass har någon vuxen i omgivningen som de kan anförtro sig åt. Ännu mer alarmerande är det att 27 procent av flickorna, i en undersökning i norra Bohuslän, uppgav att det vore bäst om de inte fanns och att hela 57 procent någon gång har funde-rat på att de inte vill leva längre!
När barn utsätts för stress reagerar de dels känslomässigt, dels kroppsligt. Känslomässigt präglas barnets beteende av irritation och aggression, en naturlig reaktion vid hot. Denna förändring har säkert stor betydelse för att barn allt oftare uppvisar aggressiva beteenden.
Kroppsligt uppstår spänningsrelaterade besvär, som till exempel huvudvärk, men också andra smygande besvär som inte leder till sjukdom förrän senare i livet. Dit hör förändringar i nervsystem och hormoner som medverkar till utveckling av åderförkalkning, fetma och diabetes typ 2. Pågående forskning talar starkt för att flera av dessa vuxensjukdomar utvecklas redan under barnaåren.

Vi vuxna leker Svarte Petter med våra barns hälsa och välbefinnande. Visst, alla beklagar stressen, men det tycks alltid finnas någon annan att lägga över ansvaret på.
"Det är skolans fel." Kraven på barnen att vara duktiga och högpresterande är för stora. "Det är föräldrarnas fel." De arbetar för mycket. "Det är arbetsgivarnas fel." De kräver för mycket av oss. "Det är politikernas fel." De skapar dåliga system och tar ut för höga eller för låga (välj själv) skatter. "Det är den moderna samhällsutvecklingens fel." Barnen tittar för mycket på tv och sitter framför datorerna.
Så där kan vi hålla på i evighet och skylla på varandra. Men alla vi vuxna - föräldrar, förskollärare, lärare och andra - måste fundera på vårt eget ansvar. Vad kan vi göra för att barnens vardag ska vara så fri från stress som möjligt?

I vårt samhälle värderas prestationer och aktiviteter högt. Vi hyllar framgången. Det gäller att vara nummer ett. Det räcker inte att vara normalbra. I ivern att uppmuntra och stimulera våra barn drar vi föräldrar ibland omedvetet upp barnens takt i onödan. Det måste också få finnas utrymme för ro och spontan lek i barnens liv.
I vår iver att själva bli framgångsrika offrar vi det som egentligen är allra viktigast för våra barn. Barn behöver vuxna, ofta och mycket. Barn som har nära, täta relationer med sina föräldrar och andra vuxna drabbas mindre av stress.
En viktig del av lösningen på problemet med skenande stressnivåer är alltså att skaffa oss den tid som är nödvändig för att vi ska komma varandra nära. Ingen kan lösa problemen på egen hand, men vi sitter alla inne med en liten bit av lösningen.

Det krävs en större förståelse hos arbetsgivare för vad det innebär att vara förälder, för barnens skull.
Det finns goda exempel. I dagarna gick landstinget i Gävleborg ut med nyheten om att föräldrar till barn upp till åtta år erbjuds att minska arbetstiden en timme per dag med bibehållen lön. För den som är lågavlönad är ett sådant stöd extra värdefullt, eftersom det annars inte finns utrymme för att minska arbetstiden. Fler arbetsgivare borde ta sitt ansvar och underlätta för sina anställda att förena arbete och familj.

Politiker kan och bör fatta beslut som minskar stressen hos barn. Barnombudsmannen konstaterar i sin senaste årsrapport att barn i grupper med många barn per anställd har en högre utsöndring av stresshormon och ett oroligare beteende.
Det behövs fler vuxna, både i förskolan och i skolan för att möta barnens behov.
Rädda Barnen presenterade nyligen en studie av Tapio Salonen, som visar att 345 000 barn levde i fattiga familjer 1999. Värst drabbade av långtidssjukdomar och psykosomatiska besvär är barn i familjer där föräldrarna har låga inkomster, låg utbildning eller är arbetslösa, enligt Lennart Köhlers och Leeni Berntssons forskning. De fattiga barnen lever alltså inte bara under ekonomiskt knappa förhållanden, utan har dessutom sämre hälsa än andra barn.

Signalerna om att många barn mår dåligt måste tas på största allvar. Hur barnen mår är ett mått på välfärden. Vad gagnar det ett samhälle om det vinner i tillväxt och materiell standard, men inte förmår använda detta till att skapa bättre förutsättningar för ett gott liv - för barn och för vuxna?

Peter Währborg
docent och stressforskare
Annika Åhnberg
ordförande Rädda Barnen