Regeringen med Lena Ek i spetsen presenterade på Brännpunkt 17/8 förslag till förenklingar miljöbalkens tillståndsprocess och kraven på miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Äntligen tar regeringen frågan på allvar. Men varken frågeställningarna eller de förslag som Lena Ek nu presenterar är nya. Många av lösningarna lades fram redan av Miljöbalksutredningen för mer än åtta år sedan men har fått ligga i malpåse. Detta trots flertalet påpekanden av näringslivet och av de många industri- och energiaktörer som ser sina projekt försenas eller helt gå om intet på grund av att tillstånd inte ges i tid.
Myndigheter har ett akut behov av fler duktiga medarbetare och fler mantimmar för att hinna med alla ansökningar.
Pia Pehrson och Sara Sjöholm
Förslaget att godkänna MKB tidigare i tillståndsprocessen, i samband med kungörelse, är konstruktivt och leder till ökad förutsebarhet i processen. Sökanden lägger ner enorma resurser på sin tillståndsansökan. Ett godkännande av MKB:n i ett tidigt stadium i processen effektiviserar.
Efter ett sådant godkännande kan såväl tillståndsmyndighet, sökanden, miljöorganisationer och allmänhet fokusera på de materiella frågorna såsom villkoren i tillståndsansökan. I dag kommer kraven på att komplettera MKB:n väldigt sent i prövningen. Ibland får MKB:n kompletteras flera gånger, trots att myndigheter och miljöorganisationer i tidigare skede inte lämnat några större synpunkter på upplägget.
Att sammankoppla kravet på MKB med bara vissa typer av verksamheter är något som grannlandet Finland för flera år sedan valde att göra i sin lagstiftning. MKB-kravet sammanhänger då med den lista som uppställs i MKB-direktivet. Sveriges implementering av MKB-direktivet med mera kan på goda grunder anses överambitiös i antalet verksamheter som ska ta fram MKB. Samtidigt har Sverige brustit på flera andra viktiga punkter i implementeringen exempelvis genom att begränsa miljöorganisationernas överklaganderätt
Fokus i regeringens förslag ligger på att åstadkomma en effektivisering i systemet för att på så vis lägga resurserna på rätt ställe, där de gör mest miljönytta. Tanken är god. Effektiviseringar är något som varje vinstdrivande företag ägnar sig åt, konstant. Utmaningen är att staten och dess myndigheter inte är kommersiella företag. Här ser vi något intressant med regeringens formuleringar. Med effektiviseringar i processen kan myndigheterna på sikt förkorta sina handläggningstider och kanske även hantera en större mängd ansökningar per anställd – utan att mer pengar behöver skjutas till. Effektiviseringen är alltså i förlängningen tänkt att lösa problemen med långa handläggningstider hos prövningsmyndigheterna. Det hela är dock svårt att mäta. Effekten lär inte märkas de närmaste åren eftersom tillståndsmyndigheterna först måste beta av den hög av ansökningar som redan kommit in.
En förenkling av miljöprövning kräver både långsiktiga och kortsiktiga lösningar. En långsiktig lösning kan vara den som nu har presenterats av regeringen. Men kortsiktigt räcker inte antalet handläggare till för att klara de nya ändringarna. Det för oss tillbaka på vårt tidigare krav på fler resurser till prövningsmyndigheterna. Det finns anledning att se över hur belastningen ser ut på olika håll i landet. Mark- och miljödomstolarna har olika upptagningsområden vilket leder till att domstolen i Umeå har att klara av prövningen av många av de nya eller utökade gruvverksamheter som gruvboomen för med sig med handläggningstider på mer än två år såsom följd. Länsstyrelsen i Stockholm har handläggningstider för miljö- liksom plan- och byggärenden på över ett år, samma typ av ärenden som hanteras på några månader på andra håll i landet.
Det är i allra högsta grad önskvärt att myndigheterna känner av konjunktursvängningarna och anpassar sin verksamhet därefter, precis som verksamhetsutövarna gör. En kortsiktig lösning vore därför att stärka upp med personal på de platser i landet där handläggningstiden är som längst. Varför inte bilda en nationell förstärkningspool av kvalificerade handläggare för just miljöprövningsärendena?
Förändringar i regelverken och i myndigheters organisation skapar oreda och förvirring bland personalen, vilket direkt påverkar handläggningstiderna. En stor omorganisation inom Länsstyrelsernas tillståndsprövande avdelning, Miljöprövningsdelegationerna, har precis skett. Resultatet blev ett förlorat år i tillståndsprövningen. De nya reglerna som nu presenterats kommer att leda till liknande konsekvenser.
Fortfarande framstår det som att regeringen inte vill förstå att pengar och resurser är en absolut nödvändighet för en effektivisering av miljöprövningen. Prövande myndigheter har redan i dag ett akut behov av fler duktiga medarbetare och fler mantimmar för att hinna med alla de ansökningar som redan inkommit, exempelvis för nya vindkraftverk. Resursfrågan blir ännu tydligare om det införs krav på tidigare ställningstaganden till MKB och miljöpåverkan.
Så Lena Ek, bättre sent än aldrig när det gäller effektivisering av miljöprövningen. Men vill vi ha en rättssäker process och samtidigt värna om miljön måste det få kosta pengar.
PIA PEHRSON
advokat
SARA SJÖHOLM
jur kand
båda verksamma vid Foyen Advokatfirmas miljörättsavdelning
