Gymnasiets yrkesprogram lades om till hösten 2011. Regeringens uttalade mål var att ”uppvärdera yrkesutbildningarna”. Vägen dit var lägre kunskapskrav och därmed slopad högskolebehörighet. Resultatet är att andelen elever som studerar på yrkesprogrammen har minskat kraftigt, vilket leder till brist på gymnasieutbildade inom en rad branscher.
Unga människor vill inte gå in i en utbildningsmässig återvändsgränd.
Ibrahim Baylan
Hösten 2011 minskade andelen elever som började på yrkesprogrammen med minst 11 procent, eller drygt 5000 elever. Helt nya siffror för hösten 2012 visar att i Stockholm och Göteborg sjunker andelen förstahandssökande till yrkesprogrammen med ytterligare 7 procent. Det är en mycket oroväckande utveckling.
Regeringspartierna hävdade i den senaste gymnasiedebatten i riksdagen att anledningen till att eleverna väljer bort yrkesprogrammen beror på den debatt vi fört kring den nya gymnasieskolan. Eleverna har helt enkelt ”missförstått” att yrkesprogrammen inte ger behörighet till vidare studier. Det är att sätta mycket stor tilltro till vår förmåga att genom debatter i riksdagen påverka människors gymnasieval. Vi tackar för den stora tilltron, men vi tror inte att det är det som är anledningen.
Det är inte för att vi påtalat bristerna på yrkesprogrammen som gör att de väljs bort, det är bristerna i sig själva som gör att unga människor och deras föräldrar ser dem som dåliga alternativ. Unga människor vill inte gå in i en utbildningsmässig återvändsgränd. Att sänka kraven och kunskapsnivån är inte att ”uppvärdera” utbildningen, tvärtom.
Men utbildningsminister Jan Björklund nöjer sig inte med att yrkesprogrammen har lägre kunskapskrav och slopad behörighet till högskolestudier. Sju månader efter att de nya gymnasieprogrammen kommit i gång så föreslår Björklund att ungdomar ska kunna gå en gymnasial yrkesutbildning på ett eller två år, helt utan teoretiska ämnen.
Samtidigt visar SCB:s prognos över vilka som kommer att behövas på arbetsmarknaden år 2030 att det kommer att finnas ett stort behov av gymnasieutbildade, främst inom vård och omsorg, men också gymnasieingenjörer, liksom inom industrin, handel och administration, barn och fritid och transport. Bristen riskerar nu att bli än större då antalet elever på gymnasiets yrkesprogram minskar kraftigt för andra året i rad.
Mot bakgrund av detta kan man fråga sig om inriktningen med ytterligare försämringar av de gymnasiala yrkesprogram som utbildningsministern nu eftersträvar inte är ett stort hot mot landets jobb och tillväxt. Om detta saknar vi besked från regeringspartierna. De är förvånande tysta. Är ”alliansen” fortfarande övertygad om att det var en bra idé att sänka kunskapskraven och ta bort högskole behörigheten från yrkesprogram men när de ser konsekvenserna? Står de bakom utbildningsministerns förslag om ett- eller tvååriga gymnasieprogram utan teoretiska ämnen? Detta måste regeringschefen Fredrik Reinfeldt lämna besked om.
För oss står det klart att det finns kvar stora olösta problem i gymnasieskolan. En av fyra elever tar inte examen inom loppet av fyra år. Men när alla elever inte når upp till målen är lösningen inte att sänka kraven. Kraven i gymnasieskolan ska vara höga.
Men grunden för att alla elever ska nå målen och utveckla sin fulla potential är att höja kvaliteten i skolan. Det är ett långsiktigt arbete som kräver politiska och ekonomiska prioriteringar. Därför är det för oss obegripligt att regeringen skär ned på gymnasieskolan.
Detta och nästa år skär regeringen ned 1,5 miljard, det motsvarar under nästa år drygt 1800 lärartjänster. Vi väljer i stället att investera i gymnasieskolan och främst i dess lärare. Det viktigaste för elevernas resultat är att de möter riktigt bra och inspirerande lärare som stödjer och motiverar när skolarbetet känns tufft.
IBRAHIM BAYLAN (S)
utbildningspolitisk talesperson och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott
